Reserapport 1. De första tre milen

Vaknade klockan 06.03 och konstaterade att våren är på väg. Termometern visade på ”bara” -8,7 grader. Alltså nästan 10 grader varmare än igår morse. Fortsätter det så här så är det snart badväder igen…

Efter en kopp kaffe överger jag de temperaturteorierna och inser att jag inte behöver ta med mig badbyxorna på den 500-milaresa som SJ skall få ta med mig på om en stund. Innan jag lämnar stugvärmen gör jag en sista inventering för att se att allt är med och vilka av prylarna som inte kommer att få komma tillbaka till Åmål igen. Min talang att låta Hittegodsavdelningen känna att de har en funktion att fylla brukar inte svika mig.

Den senaste tiden har jag i alla fall börjat förstå och använda metodiken att få tillbaka bortglömda saker. Från vanligtvis välunderrättat håll meddelas att min flerfärgade halsduk av märket Brolin är på väg mot Åmål efter att den blivit kvarlämnad i Skövde för några veckor sedan.

Just nu har tåget, som kom på utsatt tid 07.07, varit på väg i 30 minuter. Allt har gått som, man brukar uttrycka det, på räls. Otroligt inte en enda störning de första 2 milen. Nu återstår 497 sådana innan denna lilla tripp är genomförd.

Dagens resplan består av en tur till Stockholm med ett inplanerat möte i Eskilstuna runt lunchen. SJ:s reseplanerare verkar ha samma typ av lokalkännedom som de flesta av de ingående personerna i vårt WebbTV-team. För att komma till Rademachersmedjornas huvudstad skall jag byta tåg i Öxnered, Herrljunga och Katrineholm. Den resvägen hade jag nog inte tagit om jag skulle ha åkt bil.

Egentligen borde jag slå igen ögonen en stund men inser att det vore dumt att ge John Blund chansen att låta mig få se Göteborg även denna dag. Det vore ju alldeles för tråkigt om jag skulle försätta chansen att få se Öxnered by ”the morning light”.

Av någon anledning känns den orten lite ”scary” på något vis. Bara att komma på tanken att döpa orten till något som aspirerar på en sista plats i Världsatlasens sökordlista är ju i sig lite udda. Än mer udda är att jag väldigt sällan sett någon röra sig bakom fönstren i de alltför sällan upplysta husen. Ibland funderar jag på om det verkligen bor någon i Öxnered eller om allt bara är en gigantisk kuliss.

När det blir lite varmare så skall jag ta mig lite extra tid och gå runt och ringa på några dörrklockor för att se om orten över huvud taget lever. Jag kan ha som förevändning att jag säljer jultidningar inför julen 2011.

Precis nu stannar vi i Mellerud. Fortfarande enligt tidtabellen! Detta kan aldrig sluta väl.

Ny rapport kommer senare under dagen här på
Digitalt Syre, ert känselspröt i den förfrusna svenska infrastrukturen.

Stay tuned !