För några veckor sedan tog jag en tur i de centrala delarna av Åmål. Staden är inte speciellt stor (en del påstår till och med att stadsgränsen ligger i centrum) men det brukar ändå ta ett tag att knalla förbi de viktigaste ”checkpointsen”.
Trots att det är mer än 30 år sedan jag flyttade ifrån staden så är det fortfarande en mängd ansikten jag kommer ihåg. Och det är just mitt kom-ihåg som det här blogginlägget skall handla om.
Jag skulle så gärna vilja ha reda på hur ett minne fungerar och framför allt hur mitt ”fungerar”. På min promenad så såg jag flera personer som är i ungefär samma årgång som min. Tro det eller ej, men jag kom ihåg vad de hette och till och med vilken klass de gick. Och tammetusan kom jag inte också ihåg vad de flesta hade för telefonnummer.
”Där går SP han gick i C… få se … han hade 125 07.
Och där körde han förbi! Han som svarade om man ringde 108 88.
Och på apoteket satt hon som ville ha en peng på huvudet när hon skulle gifta sig med mig. Hon hade 115 11 som telefonnummer. Hennes familj bodde bredvid farmor och farfar som hade 110 24 i telfonnummer.”
Varför i hela friden kommer man ihåg alla dessa telefonnummer som ändå inte går till de personer som hade dem då?
Varför i hela friden skall jag ta upp en massa minnesutrymme med helt ovidkommande saker?
Och var i hela friden har jag lagt mina bilnycklar??
Det är inte undra på att det inte finns kapacitet kvar att komma ihåg sådant som är viktigt.
För snart två år sedan fick jag tillbaka en sovsäck jag hade glömt i samband med ett jobb. Den hade legat i ett förråd någonstans hemma hos någon. Det var i samband med bowlingtävlingen AIK Tournament som jag var i huvudstaden och fiskade upp säcken. När tävlingen var över åkte jag hem, utan sovsäck som nu hade förflyttat sig från en källare i Hägersten till en bowlinghall i Årsta. För givetvis hade jag bara släppt den rakt ner på golvet och lämnat den där och glömt bort den.
Lite senare det året var jag i Nyköping för ytterligare ett speakeruppdrag. AIK-aren ”Gurra” som bor i Nyköping och är spindeln i SuperSixxxxxx-nätet, tänkte till och plockade med sig säcken till Nyköping. Jag tackade ”Gurra” för den tjänsten. En timme efter jag lämnat Nyköping kom jag på att säcken inte kom med i bilen utan låg nu kvarglömd i bowlinghallen i Nyköping.
Denna helg var jag i Nyköping igen men jag återkommer till det. För några veckor innan jag tog mig till "Gästabudsstaden" så var WebbTV-temaet helt ”plötsligt i Vinslöv” för att sända en Brottningslandskamp. Vinslöv var trevligt, sändningen blev lyckad och vi åkte därifrån. Det enda som blev kvar där av oss var min necessär. Så nu låg jag plötsligt back TVÅ prylar.
Den gångna helgen var jag, som nyss nämnts, åter i Nyköping. Nu för att vara med om mitt första styrelsemöte med Svenska Bowlingförbundet. För trots att jag har en tvivelaktig hjärnkapacitet så har jag blivit invald där. Väl i bowlinghallen hälsade ”Gurra” mig välkommen och överlämnade den sovsäck som nu äntligen skulle hemförlovas. Med det reducerades ställningen till 1-2 i matchen Återfådda prylar vs. Bortglömda prylar.
På lördagseftermiddagen fiskade kollega Martin upp mig med Transiten och gav mig mina handskar som jag hade glömt i passagerarsätet under en resa från Västervik. Först tänkte jag att nu blev ställningen kvitterad till 2-2 men så kom jag ju på att handskarna hade ju inte noterats på ”bortalaget” ännu så ställningen fick i stället bli 2-3. Det blev ju inte kvitterat men ett ”lika-läge” kändes nu inom räckhåll. Ty helt plötsligt uppenbarade det sig en hjälpande hand att fiska upp necessären i Vinslöv och se till att den återfördes till den rättmätige ägaren. Då skulle det äntligen bli 3-3.
Men det kanske skulle ta några dagar. Under tiden var min primära uppgift att hålla koll på alla namn och resultat under Ebonite Junior Masters i Skövde. Med facit i hand kunde jag konstatera jag gjorde ett bra jobb på O´Learys Bowling. Jag döpte inte om mer än en handfull juniorbowlare och jag kom ihåg att stänga av mikrofonen flera gånger när jag drog vitsar för spelarna, när jag hostade eller när jag sörplade kaffe.
En av finalisterna i tävlingen kom från Säffle och det passade bra att samåka med honom hem till min lilla hemstad igen. En timme efter det att vi hade lämnat Skövde så ringde Martin och frågade hur han skulle göra med min Laptop som jag hade glömt i hallen. (en Laptop som jag inte hade kunnat använda mer än en timme på grund av att jag glömt ta med strömsladden på resan)
Skit också !
2 – 4 !
En kvart senare SMS-ade jag honom att han inte skulle glömma att ta hand om mina hörlurar till IPhonen som jag hade glömt i handskfacket på Transiten!
Dubbel-Skit också !!!
2 – 5 !!!
Nu håller jag på att lägga upp en plan för att få till en kvittering i matchen och det kanske jag också kan fixa innan jultomten kommer. Men innan dess så har jag ytterligare ett antal resdagar så jag kanske inte skall sikta på 5 – 5 utan snarare på 10 – 10.
Nu har jag köpt en ny necessär och när jag gick till staden tidigare idag för att köpa lite nytt ”lukte-gott” så såg jag ett annat bekant ansikte och tänkte:
Och där går hon! Hon är ett år yngre än mig(knappt!) och gick i sexan och var skitsnygg redan då och hade 14384 i telefonnummer .
När jag kom hem igen så insåg jag att jag glömt att köpa nytt rakvatten men det räknar jag inte in i här för det var ju inget som var mitt som jag glömt kvar utan mer en glömd handling och det är en helt annan match med en ställning som är HELT annorlunda.
