Shut up ! I´m honest...

Håller just nu på att skriva ner mina senaste upplevelser i livet. Det är lite att sortera.
* Hur ser en spegelvänd tur-och-returbiljett ut?
* Hur kan man förvirra en hotellreception klockan 07.00 en söndagsmorgon.
Ja, typ sådan episoder håller jag på att formulera i ord. Två episoder som är hämtade från mina senaste 10 levnadsdagar.

I väntan på att de skall bli klara får ni hålla till godo med nedanstående alldeles sanna händelse som utspelades sig för ca. 20 år sedan. Den är publicerad tidigare på en annan sida på Internet. Men det finns väl några stycken av er som kanske inte har läst den.




Det är tillfället som gör tjuven. Och det är också tillfället som gör att man kan vara en tillfällig tjuv. Man kan alltså vara en tjuv utan att men vet om det. Att komma till den insikten är inte så trevligt.

Denna episod är från mitten av 80-talet. Jag jobbade på ett kontor i centrala Örebro. Företaget jag var anställd i förfogade över hela våning 2 och halva våning 1 i huset. Den andra halvan på bottenplanet inrymde en tandläkarklinik.

Jag har aldrig varit någon vän av tandläkare och dess förmåga att tillfoga andra personer smärta i olika former. Det räcker med att jag känner doften när jag kommer in på en klinik så börjar hjärtat slå fortare och magen vända sig i uppror. Tänk er då att efter varje lunch öppna dörren till trappuppgången och varje dag känna den där lukten. För bredvid hans entrédörr var det en dörr in till sopförrådet. Där ställde han sina sopsäckar som innehöll diverse skräp med tandläkarlukt. Det är ett under att jag inte fick magsår på grund av den dagliga traumatiska upplevelsen under de åren jag jobbade på Kilsgatan.

Tandläkaren var en sådan där "good-looking"-typ med ett Stomatolleende och som alltid kom till jobbet i en stor BMW av senaste årsmodell. Det förstärkte bara min avoghet mot hela den yrkeskåren. För inte nog med att de var sadistiskt lagda. De tjänade grova pengar på att ha den böjelsen. Svinpälsar !

En dag när jag och mina arbetskamrater kom tillbaka efter lunchen så såg jag ett par ljusa fåtöljer av stålrörstyp. De stod utanför soprummet och skulle slängas. Skicket var väl helt OK i mina ögon. Det förstärkte bara min bild av att han tjänade grova pengar på att "karva folk i käften". Han hade råd att bygga om i väntrummet utan att vara direkt tvungen.
- Se här, sa jag.- Det finns ju inte ett fel på dem och ända skall han slänga dem.
- Skulle tro att de skulle kunna göra sig i min gillestuga, sa en av mina arbetskamrater.
- Det fixar jag, svarade jag och stegade iväg och körde ner min 245:a till entrédörren.

Det tog inte mer än någon minut så var stolarna inlastade i bilen och vi åkte hem till min arbetskamrat. Väl där så visade det sig att hans fru hade bestämt honom att det inte var stålrörsfåtöljer med ljus klädsel som han tyckte om att ha i gillestugan. Så vi åkte tillbaka till jobbet igen och jag ställde bilen i parkeringshuset. Jag insåg att de faktiskt kunde platsa i gästrummet hemma istället.

När jag kom in på mitt kontor igen så dröjde det ungefär fyra och en halv sekund innan min arbetskamrat "M" kom in och med forcerat tonfall sade:- BeA ! Vart har du gjort av stolarna? Tandläkaren är vansinnig!- Varför då? Är han sur för att dom inte åkte till soptippen? Är han dum i huvudet?- Dom skulle inte till någon soptipp. Hans dotter har flyttat hemifrån och de håller på att tömma vindsförrådet på hans magasinerade möbler.

Dottern och hennes kille hade varit på vinden och lastat in de två fåtöljerna i hissen och lastat ur dem för att åka tre våningar upp och hämta 3-sitssoffan och soffbordet som hörde till soffgruppen. När de kom ner med soffan efter bara någon minut så var fåtöljerna borta. SPÅRLÖST försvunna.

Pappan tandläkaren hade blivit fullständigt vansinnig och gjort en dörrknackning i trapphuset för att ta reda på
"-VEMIHELVETE ÄR DET SOM HAR SNOTT MINA STOLAR!".
Ooops !
Jag gick ut i P-huset och kollade så att min bil stod på ett sådant sätt att stolarna inte syntes. För att lämna tillbaka dem när han var på "det" humöret, det insåg jag att det kanske inte skulle vara så hälsosamt för mig och mina framtänder.

När dagen var slut åkte jag hem och lade upp en plan hur jag skulle gå tillväga.
Dagen efter var jag på jobbet klockan kvart i sex. Det första jag gjorde var att ställa fåtöljerna utanför soprummet. Därefter lade jag en lapp i tandläkarens brevinkast.

Hej !
Vi har varit ute på en rundtur i staden men nu är vi tillbaka. Du behöver inte fråga var vi har varit men vi har haft det kul. Nu är vi i alla fall hemma igen. Förlåt oss om vi gjorde dig oroliga
// Fåtöljerna

Undrar hur länge han gick och funderade på vad som hade hänt och VARFÖR det hade hänt.
Jag visste vad som hade hänt och jag visste att det säkert syntes i mina ögon att jag visste vad som hade hänt. Därför hade jag aldrig mer någon ögonkontakt med honom i fortsättningen.

x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x

Gram "Suggs" McPherson och grabbarna i MADNESS framförde låten Shut up som innhåller textraden:

I´m as honest as the day is long
The longer the daylight, the less I do wrong

Tomtar på loftet

Jag fick ett mail från Timo Palermaa. Han har en son som är "rätt duktig" på bowling.

Oskus framfart på bowlingbanorna runt om i världen har gett honom en plats på den amerikanska proffstouren. Det är inte enbart för att han spelar med båda händerna. Han gör det dessutom väldigt bra.

Timo skrev i sitt mail:
BeA ! Det här måste du se...


När jag tittat på detta ett antal gånger så var jag tvungen att maila Timo och fråga hur osku lärt sig det här. Min gissning var att han tränat på att slänga ut sin bror Toni från pojkrummet när de var mindre.

- En fullt hållbar teori, svarade Timo.

När ni tittar på tricket en gång till så lägg märke till Parker Bohn III som innan tricket utförs gör en klockren imitation av en fågelholk.

Njutbart !

P.S. Vad menar jag med rubriken?
Jo det är så att det kallas för att lofta om man lyfter ut bollen en bit i banan när man spelar. Osku måste vara den mest loftande tomten på PBA-touren för tillfället...

Ibland hänger det på håret...

...om det skall bli strike eller inte när man spelar bowling.

Här är det en japansk bowlare som ger rak-slaget ett nytt, och mycket sött, ansikte. Notera även den lediga speldräkten. Kanske är det i sådana här kläder vi kan få se bowlarna tävla i inom en snar framtid.

STOMP ON !

Just nu håller bowlaren Martin Larsen att göra sin bästa insats på sin USA-turné. I Detroit pågår proffstävlingen PBA World Championship 2009. I natt såg det ut som att "Lucky Larsen" hade gjort sitt då han inledde med en 163-serie. Den andra serien ingav dock lite hopp. När han så dundrade in 290 i tredje och följde upp med ytterligare tre bra serier fram till nästan 1400 så var han med igen. Sent på onsdagskvällen (senare idag, när det här skrivs) så kan han klättra vidare fram mot den hägrande åttonde platsen.

(Bilden från World Cup i Singapore 2004. Foto BeA Nilsson)

Martin som spelar för Team Pergamon har dominerat svensk bowling i några säsonger och i prisskåpet finns i stort sett allt från VM-guld ner till små bucklor från Bowliaden (men dom kanske inte står framme idag...).

Att han inte skulle tacka nej till en framskjuten placering i kamp med de allra bästa spelarna i världen i detta proffs-VM är ganska lätt att förstå. Förutom en stor mängd amerikaner så finns också Asiens bäste spelare med, Australiensaren Jason Belmonte liksom Finlands bäste amatör Osku Palermaa. Båda är förresten klubbkamrater med Martin i Team Pergamon.

Som elitbowlare använder man sig av en stor mängd klot under en tävlingsperiod. Martin åkte över Atlanten med 5 bollar i bagaget. Nu, en dryg månad senare, kuskar han runt med ytterligare 15 nyborrade klot. Det som är den stora frågan är om han har med någon av sina ögonstenar. Ett klot som heter Black Stomp och som lanserades för många år sedan. Under de senaste åren har han förbrukat en och annan Stomp och det lär finnas ett litet lager med oborrade Stompar hemma i Göteborg.

På http://www.martinlarsen.se/ kan man följa hans USA-turné på den egna hemsidan. Efter varje tävlingsdag skriver han om sin insats och hushållar inte med självkritiken när det inte blir de resultat han önskar sig.

På http://www.pba.com/ uppdateras alla resultat bara någon minut efter varje spelad serie.

Under tiden som vi i Sverige sitter och håller tummarna för Martin kommer här en låt från 1973 med sånggruppen Geordie. Om ni känner igen rösten på sångaren så är det förståeligt. Han heter Brian Johnson och är numera frontfigur i AC/DC.

Här framför de en låt som snart är mer känd som "the Lucky Larsen theme".

Take it away Geordie ...

OCH LYCKA TILL IKVÄLL MARTIN !!!

STOMP ON !!!!!!!!