Mitt mest spridda foto

Jag kommer att i fortsättningen lägga upp mitt bowlingrelaterade material på Lanetalk.

Idag handlar det om hur man kan rädda ett värdelöst foto.

BeA:s Bowlingblogg på Lanetalk

”-Hur tänkte du där?”

Det var den gamla klassiska frågan jag ställde till Chris Barnes på tisdagskvällen.

Innan ni läsare får svaret behöver ni få lite bakgrundsinformation. Det som föranledde min fråga hände under VM i München i augusti. Jag hade följt kvalspelet i 3-manna i den mäktiga arene och sett de två svenska lagen misslyckas ganska rejält. Istället imponerades jag av de båda lagen från USA. Framförallt trion Barnes, Jones, O´Neill som kvalade in som bästa lag. I semifinalen fick de sina landsmän Allen, Page, Malott.


Längst till vänster i den stora hallen stod bataljen som verkade vara över efter halva serien då Chris Barnes & Co. låg under 50 pinnar efter fem raka strike av Wes Malott. Ledningen utökades till 64 poäng i ruta sju sedan Tommy Jones hade haft två genomskärare (5-hål !) i rad. I det läget hade jag kunnat slå vad om nästan vad som helst med vem som helst om vem skulle vinna semin.


DÅ ! Börjar upphämtningen. Malott får två öppna rutor i rad och Patrik Allen spärrbommar i både åttonde och tionde rutan samtidigt som Bill O´Neill börjar kasta in kryss. Han avslutar serien med fem kryss vilket gör att matchen har vänt till en fördel för Barnes och hans två lagkompisar. När sedan Rhino Page avslutar med en tomruta (ett hål) så är förutsättningarna:
om Chris Barnes täcker i sin sista ruta så tvingar han, mer eller mindre, Malott att följa upp sitt kryss i nionde med ytterligare två i den tionde.

Då hände detta:


Att Chris Barnes sätter sin boll ”mitt på nosen” och lämnar kvar 4-6-7-10 var en liten skräll i sig. Men det som sedan händer är något som, kanske, ingen har sett Chris Barnes göra. I detta läge säger logiken att man satsar på att ta två käglor och en ledning för laget med lika mycket. Det hade inneburit att Tommy Jones hade kunnat döda matchen av egen kraft.

Istället fick Mr. Barnes en fullständig härdsmälta och ”nollade” andra slaget. Missen gjorde ställningen helt lika och det var den också när Malott och Jones hade slagit sina sista slag. Semifinalen gick till Roll-Off och i den förlorade Bill O´Neill vilket innebar brons för Barnes trio och final, sedermera VM-Guld, till Malott-Page-Allen.

Vad svarade då Chris Barnes på min fråga:
”-Hur tänkte du där, när du skulle slå ditt nästa slag?”

De två sekunderna han tittade på mig och innan jag begrep att jag kanske skulle kunna få behålla mina framtänder, de kändes som en evighet.

”- Ja, av allt jag lärt mig vi mina år på banan och mina 10.000-tals spelade serier och alla mina timmar på med mattelektioner. Av allt det, fanns det INGENTING kvar under mitt andra slag i sista rutan. Det är nog den enda gången, någonsin, jag börjat gå i ansatsen utan att veta vad jag skulle göra. Hårt ? Löst ? Högra sidan ? Vänsta sidan ?
Slutresultatet blev att jag träffade, typ, INGENSTANS !”

Jag tror Chris helst vill glömma det där slaget. Men jag hjälpte honom att komma ihåg det. Risken finns nu att han inte kan glömma mig heller….

Samtliga foton: © BeA Nilsson

Jag fick ställa frågan till slut.

Under några dagar är amerikanen och PBA-proffset Chris Barnes i Sverige för att dela med sig av sina kunskaper. Direkt efter USA:s förlust i Weber Cup flög han över till Göteborg för att genomföra ett gediget träningspass med Team Pergamon och det svenska landslaget.

Givetvis ville jag också höra vad han hade att säga och planerade in tisdag eftermiddag och kväll för att på nära håll se denne världsspelare "in action". Av allt han förmedlade i form av kunskap och teorier var det framför allt en sak som reagerade på och det var att vissa lösningar var annorlunda, men trots det, väldigt enkla.

- Jag vill ha en boll som går långt och tar sent… och kraftigt !

Det är den i särklass vanligaste begäran från en bowlare, när det skall borras ett nytt klot. Enligt Chris så är den typen av bollar överrepresenterade i näst intill varenda klotväska hos de flesta spelare som har en klotarsenal.

När en vinnande lösning är att spela en boll som tar tidigt i banan och är ganska snäll i sin båge mot strikefickan, då fattas det material i många kulpåsar. Sedan fanns det ytterligare en mängd andra teorier som Chris också delade med sig av. Teorier som han kunnat testa under sin långa och framgångsrika karriär.

Team USA 2010.
Övre fr.v. Tommy Jones, Wes Malott, Bill O´Neill. Undre, Patrik Allen, Chris Barnes, Rhino Page.
© Foto: BeA Nilsson

Ju senare på dagen det blev desto mer insåg jag att jag nog inte skulle kunna få ”min fråga” till Chris nu heller. Jag visste inte om jag vågade och jag visste inte när det skulle vara passande, även om jag vågade. Även om alla mina tänder i överkäken är av porslin efter en olycka för många år sedan, så ville jag inte riskera att få dem utslagna.

- Men det krävdes en öl innan du fick mod att ställa frågan, sade Martin Larsen efter att jag till slut fått tillfälle att göra det.

Svaret jag fick av Chris var i sig ingen skräll. De flesta bowlare hade kunnat ge mig just det svar som han gav. Men jag hade inte förväntat mig att Mr. Barnes skulle säga det han sa.

Vad var frågan då ?
Vad svarade ”the legend”, då ??

Det tänker jag berätta om i morgon.

Från Trägår´n till Frölunda

BeA Betraktar.
Del 2
2010-11-16

Klockan är 10:00 och jag vaknar upp hemma hos Sara. Ja inte bokstavligen. Hon och hennes man har en stor villa i Kålltorp. I källaren har de inrett en mysig ”liten tvåa” som de hyr ut för en överkomlig penning. Premiärboendet, förra veckan, för min del var när jag och trion Bore-Thord-Micke valde hennes boendelösning för att hälsa på John Hiatt på Trägår´n.

©Foto: BeA Nilsson

Denna gång är det Bowling som tar mig hit. Senare idag skall jag åka till Frölunda för att se Chris Barnes träna med Team Pergamon. Gårdagen hade tydligen varit helt OK enligt Johnny Magnusson som är riktigt pissed-off idag eftersom han anser sig tvingad att sköta om sitt jobb denna tisdag.

Första gången jag såg Chris livs levande var för sex och ett halvt år sedan då han gästade Bowling Arena i Jönköping för spel på Super Series. Den tävlingen vann han inte men han har ju vunnit en del annat sedan dess.

Senast jag mötte honom var i München under VM där han och Team USA skar guld med täljkniv. På frågan om när vi skulle få se honom i Sverige igen så svarade han:
- Well. When I could find a tournament with good money involved !

Nu är han här av en helt annan anledning. Direkt efter USA:s förlust mot Europa i Weber Cup som spelades I Barnsley den gångna helgen åkte han till Göteborg. Det är tack vare Tomas Leandersson som de som vill, kan åka till Frölunda och se när denne ikon berättar för Team Pergamon hur man slår strike lite oftare.

- Jag har känt Chris i många år och förutom att han är en trevlig kille så har han en kunskap som är enastående. Vi kommer få reda på hur man bör tänka när man tar beslut på en bowlingbana. Att hitta lösningar när en bana bryts ned är något vi måste bli bättre på, konstaterar Tomas.

// BeA