...måste jag publicera denna.
Nu finns det folk som har gett ordet "unplugged" ett nytt ansikte...
inte helt olikt ett svininfluerat sådant.
söndag 25 oktober 2009
Tur och Retur och Fram och Tillbaka
Fredag 091023
00:00
Håller fortfarande på att frisera till sidorna www.brottning.tv och www.bowlstream.tv. Sedan säljer jag några getter på FarmVille. Håller på med en installation där som får bli min avslutning på ”Bonnagår´n”. Jag har inte tid att så och plöja i tid och otid.
02:30
Kudden omfamnas
06:00
Klockan ringer och jag beger mig via duschen till Järnvägsstationen.
07:07
Tåget avgår mot Göteborg.
09:00
Lite Facebookande på Centralen innan Teknikmagasinet skall få tillbaka sin laddstation till min IPhone. En typ av extra batteri som höll i tre veckor.
10:00
Inga problem att få den utbytt. Därefter in på Clas Ohlson för att fylla på lagret med silvertejp.
10:45
Det obligatoriska besöket på CD-centralen gör mig inte så många kronor fattigare. Däremot så berikas min samling med en skiva av Harry Nilsson och en av Blackmore´s Night, två höjdarplattor.
11:15
Får meddelande om att hela jävla spårområdet är strömlöst. Inga tåg vare sig in till eller ut från Centralen.
11:40
Tåget mot Hässleholm går bara några minuter försenat. På tåget försöker jag hitta ett 220 volts uttag och gör det till slut på en handikapplats två vagnar bort. Jag beslutar mig för att smyga dit med den bärbara så fort konduktören tittat förbi. Under tiden jobbar jag unplugged med papper och penna. När jag tappar pennan på golvet böjer jag mig ner för att plocka upp den och upptäcker samtidigt de två elkontakterna som finns mellan varje säte på hela tåget!!
(Tur att jag inte smög mig iväg och snodde en plats för rullstolsbundna bara för att komma åt just DEN kontakten).
13:49
Anländer Vinslöv och jag promenerar till Sporthallen som ligger 2 km bort. Är sugen på något ätbart men inser att det var inte det lättaste. Hoppar in på ICA och köper några grillade kycklingklubbor och en flaska nypressad äppelmust från ett lokalt musteri. Sagolikt gott.
19:00
Placerat ut kameror och tejpar fast sladdar i golvet innan Martin kopplar upp sig mot Internet och David ställer sig bakom den bemannade kameran. Därefter drar Brottnings-landskampen igång mellan Sverige och Finland. www.brottning.tv genomför sin andra produktion.
22:30
Kommer vi till Kronans B&B i Hässleholm och hinner nätt och jämt slänga in våra väskor innan vi beger oss ut på staden på jakt efter föda.
23:00
På Harrys äter vi Staropramen och Kilkenny. Till det dricker vi en Jägermeister.
Lördag 091024
02:00
Kronans B&B återfår sina förrymda gäster.
06:00
Klockan ringer och via duschen så sätter vi oss till frukostbordet.
07:30
En vit Ford Transit lastad med en skrälldus tekniska attiraljer blir befolkad av en trött trio som transporterar fordonet till Västervik.
11:30
Ankommer vi till Västervik och riggar upp utrustningen för att kunna direktsända Elitseriematchen Domino – Full House på www.bowlstream.tv.
13:40
Matchen börjar.
14:03
Kim Andersson i Full House slarvar bort en banpoäng. Men vi som har varit med ett tag vet att han kan bättre.
15:30
Under tiden jag kommenterar matchen kollar jag så att jag hade noterat rätt avgångstid för tåget tillbaka mot Åmål. Det visade sig att det inte är 16:40 utan 16:09.
15:50
Kollar med spelarna i Full House om det finns plats i bussen till Katrineholm där jag kunde fånga upp ett bra tåg. Eftersom de skulle bo i Eskilstuna så hade de vägarna förbi en bra järnvägsstation.
16:20
Bussen lämnar Västervik.
16:21
Funderar vi alla på vad Jim Lindstrand äter och hur hans mage fungerar (eller om den inte gör det)
18:30
Inträder på Harrys i Katrineholm (som ligger vägg i vägg med järnvägsstationen). Tar adjö till Anderssons & Co. i Full House, önskar dem Lycka Till med söndagens båda matcher. Samtidigt inser jag att Jim Lindstrand har gett Svininfluensan ett helt nytt ansikte.
18:32
Glazed Ribs och en stor stark sitter som en 5-krona i en avgiftsbelagd skithusdörr.
20:28
Tåget länmar stationen. Och jag är med !!
21:00
Blir positivt överraskad av att kiosken på tåget saluför vin via högtalarna. Sån´t trodde jag var olagligt i Sverige. Beslutar mig för att låta mig bli påverkad… av budskapet.
Blir ännu mer överraskad av att priset för en halv flaska rött inte var blodigare än 69:-
22:15
Anländer Karlstad för en 35 minuters väntan på bussen till Åmål
22:50
Börjar en resa till varenda ”mjölkpall” i sydvästra Värmland innan bussen behagar passera gränsen till Götaland och till Dalsland för att till slut nå slutdestinationen Åmål.
Söndag 091025
02:00
Omfamnar min egen kudde igen.
Känner ni igen han till höger med den fåniga hatten?
INTE !?!?!
Det är ju den gamle hårdrockgitarristen från Deep Purple och Rainbow.
RITCHIE BLACKMORE.
Ju!
00:00
Håller fortfarande på att frisera till sidorna www.brottning.tv och www.bowlstream.tv. Sedan säljer jag några getter på FarmVille. Håller på med en installation där som får bli min avslutning på ”Bonnagår´n”. Jag har inte tid att så och plöja i tid och otid.
02:30
Kudden omfamnas
06:00
Klockan ringer och jag beger mig via duschen till Järnvägsstationen.
07:07
Tåget avgår mot Göteborg.
09:00
Lite Facebookande på Centralen innan Teknikmagasinet skall få tillbaka sin laddstation till min IPhone. En typ av extra batteri som höll i tre veckor.
10:00
Inga problem att få den utbytt. Därefter in på Clas Ohlson för att fylla på lagret med silvertejp.
10:45
Det obligatoriska besöket på CD-centralen gör mig inte så många kronor fattigare. Däremot så berikas min samling med en skiva av Harry Nilsson och en av Blackmore´s Night, två höjdarplattor.
11:15
Får meddelande om att hela jävla spårområdet är strömlöst. Inga tåg vare sig in till eller ut från Centralen.
11:40
Tåget mot Hässleholm går bara några minuter försenat. På tåget försöker jag hitta ett 220 volts uttag och gör det till slut på en handikapplats två vagnar bort. Jag beslutar mig för att smyga dit med den bärbara så fort konduktören tittat förbi. Under tiden jobbar jag unplugged med papper och penna. När jag tappar pennan på golvet böjer jag mig ner för att plocka upp den och upptäcker samtidigt de två elkontakterna som finns mellan varje säte på hela tåget!!
(Tur att jag inte smög mig iväg och snodde en plats för rullstolsbundna bara för att komma åt just DEN kontakten).
13:49
Anländer Vinslöv och jag promenerar till Sporthallen som ligger 2 km bort. Är sugen på något ätbart men inser att det var inte det lättaste. Hoppar in på ICA och köper några grillade kycklingklubbor och en flaska nypressad äppelmust från ett lokalt musteri. Sagolikt gott.
19:00
Placerat ut kameror och tejpar fast sladdar i golvet innan Martin kopplar upp sig mot Internet och David ställer sig bakom den bemannade kameran. Därefter drar Brottnings-landskampen igång mellan Sverige och Finland. www.brottning.tv genomför sin andra produktion.
22:30
Kommer vi till Kronans B&B i Hässleholm och hinner nätt och jämt slänga in våra väskor innan vi beger oss ut på staden på jakt efter föda.
23:00
På Harrys äter vi Staropramen och Kilkenny. Till det dricker vi en Jägermeister.
Lördag 091024
02:00
Kronans B&B återfår sina förrymda gäster.
06:00
Klockan ringer och via duschen så sätter vi oss till frukostbordet.
07:30
En vit Ford Transit lastad med en skrälldus tekniska attiraljer blir befolkad av en trött trio som transporterar fordonet till Västervik.
11:30
Ankommer vi till Västervik och riggar upp utrustningen för att kunna direktsända Elitseriematchen Domino – Full House på www.bowlstream.tv.
13:40
Matchen börjar.
14:03
Kim Andersson i Full House slarvar bort en banpoäng. Men vi som har varit med ett tag vet att han kan bättre.
15:30
Under tiden jag kommenterar matchen kollar jag så att jag hade noterat rätt avgångstid för tåget tillbaka mot Åmål. Det visade sig att det inte är 16:40 utan 16:09.
15:50
Kollar med spelarna i Full House om det finns plats i bussen till Katrineholm där jag kunde fånga upp ett bra tåg. Eftersom de skulle bo i Eskilstuna så hade de vägarna förbi en bra järnvägsstation.
16:20
Bussen lämnar Västervik.
16:21
Funderar vi alla på vad Jim Lindstrand äter och hur hans mage fungerar (eller om den inte gör det)
18:30
Inträder på Harrys i Katrineholm (som ligger vägg i vägg med järnvägsstationen). Tar adjö till Anderssons & Co. i Full House, önskar dem Lycka Till med söndagens båda matcher. Samtidigt inser jag att Jim Lindstrand har gett Svininfluensan ett helt nytt ansikte.
18:32
Glazed Ribs och en stor stark sitter som en 5-krona i en avgiftsbelagd skithusdörr.
20:28
Tåget länmar stationen. Och jag är med !!
21:00
Blir positivt överraskad av att kiosken på tåget saluför vin via högtalarna. Sån´t trodde jag var olagligt i Sverige. Beslutar mig för att låta mig bli påverkad… av budskapet.
Blir ännu mer överraskad av att priset för en halv flaska rött inte var blodigare än 69:-
22:15
Anländer Karlstad för en 35 minuters väntan på bussen till Åmål
22:50
Börjar en resa till varenda ”mjölkpall” i sydvästra Värmland innan bussen behagar passera gränsen till Götaland och till Dalsland för att till slut nå slutdestinationen Åmål.
Söndag 091025
02:00
Omfamnar min egen kudde igen.
Känner ni igen han till höger med den fåniga hatten?
INTE !?!?!
Det är ju den gamle hårdrockgitarristen från Deep Purple och Rainbow.
RITCHIE BLACKMORE.
Ju!
onsdag 21 oktober 2009
Det går bra !! ...ett tag
Just nu är det lite mycket "i röret" och jag hinner inte berätta så mycket från mitt eget liv.
Men då jag vet att Ni är några stycken som tittar in här då och då så måste jag ju underhålla er lite. Så det får bli ett klipp till som jag hittade på YouTube.
Och som rubriken säger. Det går bra, RIKTIGT bra en lång stund...
Men...
Men då jag vet att Ni är några stycken som tittar in här då och då så måste jag ju underhålla er lite. Så det får bli ett klipp till som jag hittade på YouTube.
Och som rubriken säger. Det går bra, RIKTIGT bra en lång stund...
Men...
måndag 19 oktober 2009
Klarspråk !
Jag har ett speciellt förhållande till katter trots att jag är mer av en hundmänniska. Ibland så känns det som att jag förstår vad de säger.
Det verkar jag inte vara ensam om.
Ett stort tack till den "kattmänniska" som gav en textremsa till denna film så att ni andra också kan förstå vad katter pratar om ibland:
Det verkar jag inte vara ensam om.
Ett stort tack till den "kattmänniska" som gav en textremsa till denna film så att ni andra också kan förstå vad katter pratar om ibland:
fredag 9 oktober 2009
Vad skall grannarna tro? Del 2
Efter min och min hund Tomtens lilla show med draghundsattiraljerna (förra blogginlägget) borde jag ju ha tänkt till. Jag kunde ju ha räknat ut att det inte behövde röra sig mycket i min trädgård för att de som bodde runt om skulle dra undan gardinerna lite diskret för att se hur galen, på en skala 1 - 10, den nye grannen var. Ändå gav jag dem vatten på kvarnen några dagar senare...
Trots att huset låg i ett villakvarter så hade vi överraskande nog en brunn på tomten och eget vatten. Något som också var överraskande för kommunen som ansåg det för dyrt att ansluta huset i efterhand. I källaren stod en pump och en hydrofor. Det är ett vattenmagasin så att inte pumpen behöver gå igång så fort man behöver några deciliter vatten. Därför hörde man pumpen bara några gånger om dagen.
Men en dag förändrades det. Pumpen gick en stund, den stannade, ett sörplande ljud hördes och pumpen startade igen. Så där höll det på. Jag gick ner i källaren för att lista ut vad felet var och använde all min tekniska kunskap (och även en del av okunskapen) för att analysera och definiera problemet.
"Backventilen är slut ! "
Det var det jag kom jag fram till och det var faktiskt det som var det egentliga felet. I änden på det rör som fanns i brunnen satt det en backventil som hade som uppgift att förhindra att det nyligen uppumpade vatten skulle rinna tillbaka igen.
Jag insåg att jag måste ner i brunnen och skruva av röret. Få upp röret och därefter byta backventil. Svårare än så var det inte. Men det fanns några problem som måste lösas för det var åtminstone 2 meter ner till röret. Lösningen för att komma åt att skruva loss röret var att sänka ner en stege i brunnen och därefter klättra ner. Nästa frågor jag ställde mig var då:
1. Hur långt är det ner till vattenytan?
2. Hur djup är brunnen?
3. Har jag en tillräckligt lång stege?
4. Hur får jag svaret på dessa frågor?
Jag tänkte en stund med stor framgång. Det måste ha varit en av de dagarna i mitt liv jag har varit i allra bästa form för att tänka. För lösningen var genial.Ett snöre och en tyngd ! Jag skulle helt enkelt knyta en tyngd i ett snöre och sänka ner i brunnen. När jag nådde vattenytan så skulle jag göra en knut på snöret. När jag sedan kände att tyngden nådde botten på brunnen så skulle jag göra ny knut.
Repet hade jag hängandes i trädgårdsboden. Men jag visste inte vad jag skulle använda som tyngd. Kände inte för att skiftnyckeln som hade kostat flera hundra kronor skulle blötas ner och i värsta fall också slita sig och gå till botten. Så jag valde något annat istället, en konservburk.
Detta var då vad grannarna såg (och förmodligen tänkte) när jag kom tillbaka ut på gräsmattan igen:
Den nyinflyttade grannen går resolut fram till det stora brunnslocket av cement och lyfter bort det. Han tar fram ett snöre och börjar knyta fast något i änden av det. Det ser ut som en burk krossade tomater......... Vad skall han göra nu ?Nu sänker han ner burken i brunnen. Nu rycker han lite lätt i snöret. Han fortsätter att sänka ner tomaterna. Nu rycker han i snöret igen.
VAD HÅLLER HAN PÅ MED ??
Herregud!
Han metar !!
I gårdsbrunnen !!!!!
Och han har agnat med en burk
krossade tomater !!!!!!!!!!!!
Gerda ! Ring psykakuten.
Nu har alla propparna gått hos grannen....
Min plan fungerade perfekt. Min stege räckte i längd och jag kunde själv byta backventilen och lägga tillbaka brunnslocket. Lyckligt ovetande om att jag sänkt värdet på grannarnas hus på grund av att de bodde i ett kvarter i närheten av en ytterst kvalificerad byfåne. Stolt som en tupp vinkade jag till grannarna i det vita lilla huset som låg på andra sidan gatan. Jag såg dom stå där i fönstret och man ville ju inte verka märkvärdig eller onormal eller så genom att inte hälsa på folk när man såg dem.....
Det ska´ va gôtt å leva.
P.S. Gerda och Helmer blev sedermera mycket goda vänner till mig och än så länge har jag aldrig haft bättre grannar än just det gamla trevliga paret.
torsdag 8 oktober 2009
Hela Sverige ligger för våra fötter
Inte kunde jag väl ana att det där med WebbTV kunde ta oss till så många olika arenor och till så många olika platser som det gjort under de 2,5 åren jag och Martin samarbetat. Snart har vi producerat direktsändningar från 15 olika sporter och vi har varit i stort sett i hela Sverige.
Givetvis har det inte gått helt smärtfritt men än så länge har det inte gått åt pipsvängen fullständigt någon enda gång (peppar, peppar…). Men häromveckan var det lite rörigt. Då skulle vi vara på två ställen samtidigt.
Det hela började med när Ridsportförbundet ville boka 3 produktionsdagar under hösten. En förfrågan som vi med glädje tackade ja till. Bara någon vecka senare ringde Kent Kyrk från Skövde och meddelade att organisationen bakom Junior Masters i bowling hade hittat sin namnsponsor. Så nu var det grönt ljus att sända från Ebonite Junior Masters vid 9 olika tillfällen under säsongen. Givetvis tackade vi ju ja till det också.
Men samtidigt tackade vi ja till att vara i Umeå på SM i Hästhoppning och i Gävle på bowling. Två tävlingar som skulle gå av stapeln samma dag. En till synes omöjlig uppgift att lösa. Men det löste sig.
Peter Flodin heter en tekniskt bevandrad Sundsvallsbo som förfogar över rätt typ av utrustning. Så det var bara att boka in honom tillsammans med mig till Gävle och låta Martin & Co. sätta sig i framsätet på Ford Transiten och dundra iväg till Umeå.
Jag bokade rum och satte mig på tåget till Gävle. Väl framme började jag med att checka in mig på hotellet. Ett lite mysigt hotell som låg vägg i vägg (en mycket tunn sådan skulle det visa sig) med en av stadens mest välbesökta kvarterspubar.
Redan vid incheckningen gjorde jag klart utcheckningen med betalning och så då jag antog att det skulle bli en tidig morgon för arbetsdagens början. En mycket söt och serviceinriktad tjej i ”repan” förklarade att det kan bli lite rörigt på kvällen på grund av vem som var granne till hotellet. Det enda rummet hon hade kvar var ett kombirum som låg VÄLDIGT nära krogen. Något som jag inte brydde mig så mycket om. Jag hade ju fått promenadavstånd till bowlinghallen.
Givetvis har det inte gått helt smärtfritt men än så länge har det inte gått åt pipsvängen fullständigt någon enda gång (peppar, peppar…). Men häromveckan var det lite rörigt. Då skulle vi vara på två ställen samtidigt.
Det hela började med när Ridsportförbundet ville boka 3 produktionsdagar under hösten. En förfrågan som vi med glädje tackade ja till. Bara någon vecka senare ringde Kent Kyrk från Skövde och meddelade att organisationen bakom Junior Masters i bowling hade hittat sin namnsponsor. Så nu var det grönt ljus att sända från Ebonite Junior Masters vid 9 olika tillfällen under säsongen. Givetvis tackade vi ju ja till det också.
Men samtidigt tackade vi ja till att vara i Umeå på SM i Hästhoppning och i Gävle på bowling. Två tävlingar som skulle gå av stapeln samma dag. En till synes omöjlig uppgift att lösa. Men det löste sig.
Peter Flodin heter en tekniskt bevandrad Sundsvallsbo som förfogar över rätt typ av utrustning. Så det var bara att boka in honom tillsammans med mig till Gävle och låta Martin & Co. sätta sig i framsätet på Ford Transiten och dundra iväg till Umeå.
Jag bokade rum och satte mig på tåget till Gävle. Väl framme började jag med att checka in mig på hotellet. Ett lite mysigt hotell som låg vägg i vägg (en mycket tunn sådan skulle det visa sig) med en av stadens mest välbesökta kvarterspubar.
Redan vid incheckningen gjorde jag klart utcheckningen med betalning och så då jag antog att det skulle bli en tidig morgon för arbetsdagens början. En mycket söt och serviceinriktad tjej i ”repan” förklarade att det kan bli lite rörigt på kvällen på grund av vem som var granne till hotellet. Det enda rummet hon hade kvar var ett kombirum som låg VÄLDIGT nära krogen. Något som jag inte brydde mig så mycket om. Jag hade ju fått promenadavstånd till bowlinghallen.
Att jag hade kommit till Mitt Hotell förstod jag när jag såg vad Hotellkedjan hette. Sedan blev det ju än mer personligt för min del när en av bokstäverna ramlat bort på dörren in till hygienrummet.
Så värst mycket kombi var det väl inte på rum 24. Valmöjligheterna vad beträffar sovplats var maximerade till fyra, sängen, fåtöljen, golvet eller badkaret. Så jag förstod inte vad det var som var ”kombi”. Desto personligare fann jag inredningen (se bilder).
När lördagen var över i bowlinghallen så stöp jag i säng och hörde inte ett skvatt från grannarna.
Klockan 07.00 ringde min mobil och följande utspelade sig.
- Allåååhhhh, gäsp …
- God morgon ! Är det BeA Nilsson?
- Mmmmm, gäsp…
- Har ni checkat ut?
- Ja det gjorde jag när jag kom.
- Va??
- Jag gjorde klart men hon som jobbade igår.
- Och ni har lämnat in båda nycklarna, eller hur?
- Nej. Det kan jag väl inte ha gjort. För det första så fick jag bara en nyckel och för det andra så ligger jag kvar i sängen.
- Men. Jag har ju båda nycklarna här till rum 308.
- Då har du nog ringt fel för jag bor på rum 24.
- 24? Står det så på nyckeln?
- Ja.
- Men det är ett kombirum?
- Hon sa så när jag fick nyckeln men det är rätt ont om sängar för att det skall bli något riktigt bra "kombi” av det.
- Konstigt. Jaja. Men grejjen är att rummet inte är betalat.
- Men det gjorde jag ju när jag kom. Och om något är oklart så är det väl lite onödigt att väcka mig klockan 7 och härja om det. Jag kan väl få vakna och få i mig lite frukost först?
- Är ni kvar på rummet?
- Ja. Det är ju hit du har ringt.
- Jag har ringt din mobil. Men hur kan jag ha nycklarna här om du är kvar på rummet.
- Det vet väl inte jag och det är inget stort problem för mig. Men JA jag är på rummet.
- Vilket rum har du då?
- 24 !!!!
- Men vi har inget rum med det numret på det här hotellet.
(Här började jag undra hur snurrig en hotellpersonal kan bli)
- Snälla du! Kan jag inte få vakna och duscha först så kommer jag ner och reder ut det här.
- Du har inte Martin Lundström i närheten? Jag kan prata med honom istället!
- Lycka till! Han är inte här. Han är faktiskt en BRA bit bort. Så det blir rätt svårt. Han är i Umeå!
- Ja, men det är ju från hotellet i Umeå jag ringer.
Då kom jag på att det var jag som hade bokat kombirummet i Umeå och lämnat mitt mobilnummer som referens. Martin & Co. hade tagit en tidig morgon och till ridhuset innanhotellpersonalen checkat in på morgonen. Så de lämnade bara in nycklarna och hade tänkt fixa det där med utcheckning och betalning vid första bästa paus under SM-tävlingarna.
Så kan det gå till i mitt liv. Konstiga saker har hänt och konstiga saker kommer att hända. Det mesta har jag också för avsikt att berätta här på Digitalt Syre.
I morgon skall ni få del 2 i ”Vad skall grannarna tro”.
Välkommen åter!
onsdag 7 oktober 2009
Vad skall grannarna tro? (del 1)
Idag blir det annan gammal skojig episod som är hämtad ur mitt liv. Några av er kanske känner igen den för jag har lagt ut den tidigare på ett annat ställe.
När man är nyinflyttad i ett villakvarter så skall man, bör man, vara lite försiktig med vad man gör. Det finns nämligen något som heter grannar. Det är personer som var i kvarteret före de som precis har flyttat in och det är de som avgör huruvida nyinflyttat folk är normala eller inte.
Det här hände under "Orwells år". Mannen som skrev 1984 vari uttrycket "Storebror ser dig" myntades för första gången. Och då i Kumla hade vi precis blivit nya grannar till ett flertal "storebröder". Jag och sambon hade köpt hus i ett villaområde i den nordvästra delen av närkemetropolen. Ett litet 1 ½-plans hus lämpligt för 2 personer och en hund.
Hunden var en samojed. När vi såg honom för första gången liknade han något som jag fick en feeling för att han "ser ut som en liten tomte" så därför blev han döpt till Tomten. Jag hade en plan med honom och det var att köra drag med honom. Pulka - Skaklar - Expanderlina - Åsså jag på ett par skidor i ett friluftshurtigt vinterekipage. Så var det tänkt. Men det skulle dröja till dess att Tomten var minst 15 månader innan vi kunde börja med det själva drag-racet på riktigt.
Vi flyttade in på sommaren när Tomten var ungefär ett år. När vi hade packat upp alla kartonger och installerat oss kunde vi börja njuta lite av sommaren. Fast det där med att köra drag på vintern var något jag såg fram emot att göra. Kunde inte släppa det. Skidor hade jag och en pulka med skaklar och dragsele var också inköpta. Så det skulle ju liksom gå att börja träna lite försiktigt. Liksom börja att vänja vovven med alla konstiga saker.
Dragselen var det inga problem med. För Tomtens del så var det bara en annan form av promenadhalsband. Så den delen var snabbt accepterad. Däremot hade jag funderingar hur det skulle gå när vi kopplade i skaklarna i selen. Hur skulle han reagera då ?
En mycket vacker sommardag bestämde jag mig för att testa, lite försiktigt.
Först satte jag på honom selen och gosade en stund och mutade med Frolic. Sedan var det dags för skaklarna som var av bambu och ungefär 2 meter långa. De var ansluta längst bak i en båge vilket gjorde att jag var en bit ifrån honom när jag stod längst bak. Allt gick bra till dess att jag skulle gå till bakänden av skakeln. Då blev han orolig och nyfiken om vartannat och vred sig runt i dragselen.
Vi provade några gånger men han var mer nyfiken på vad jag höll på med än att få till en vilja att gå framåt. Så det fick bli till att bli kreativ istället. Jag kallade ut sambon och gav henne instruktioner att locka honom framåt samtidigt som jag styrde honom med dragselen via skaklarna.
Sagt och gjort. Hon lockade med Frolic och under uppmuntrande rop "Ja kom då. Duuuuktig. Jaaa. Braaaa!" så valde han faktiskt Frolicen framför sin egen nyfikenhet före mina förehavanden där bakom och började gå framåt.
- Börja springa, sade jag till sambon som ökade tempot och lockade honom med ännu mer övertygande och högljutt. Och ännu mer Frolic.
Och minsann började han inte springa och som han sprang sen...
Sambon fick höja tempot och jag styrde honom med skaklarna under det att jag gav mina kommandon: "Framåt Tomten ! Framåt ! BRA TOMTEN ! KOM IGEN TOMTEN !!!!". Det gick fortare och fortare. Efter ett tag fick både jag och sambon springa som Jamaicanska sprintrar för att han skulle kunna få sträcka ut ordentligt.
Helt plötsligt, när det går som snabbast, ser jag i ögonvrån, Helmer och Gerda (det gamla paret vi hade hälsat på veckan innan). De satt med uppspärrade ögon på sin altan i grannhuset och tittade på de nya grannarna som sprang som besatta runt sitt eget hus med en hund iförd bambupinnar under det att de hela tiden ropade på:
TOMTEN ! Av alla individer mitt i det gassande julisolskenet... TOMTEN !!!!!!!!
Vi insåg det allvarliga i situationen och ville inte att det skulle dyka upp män i vita rockar så vi avbröt vår träning och gick in. Jag tror inte vi var i trädgården förrän nästa gång som jag satte mig i en situation där grannarna skulle få anledning att undra över vad det var för grannar dom hade fått.
Men det tar vi nästa gång.
Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Här är en film på en samojed som gör något som är väldigt vanligt för hundar av denna ras, dom "gnölar" (ett eget uttryck jag har). Det är en blandning mellan ylande och någonting annat som låter som prat nästan. I och med att det är en vit hund med uppdragna mungipor så ser det alltid ut att vara genomsnäll. Och jag har inte träffat en enda samojed som inte är så där godmodigt snäll.
En av samojederna jag hade, Frosty, svarade på ett visst sätt när jag sade på ett visst sätt.
Om jag sa.
Ä´ duu ?
Så svarade hon:
Äää´gooo' !!
Snacka om partytrick !
JA ! Jag saknar samojederna !!!! Alla fyra Tomten, Frosty, Jackie och Whoppie.
När man är nyinflyttad i ett villakvarter så skall man, bör man, vara lite försiktig med vad man gör. Det finns nämligen något som heter grannar. Det är personer som var i kvarteret före de som precis har flyttat in och det är de som avgör huruvida nyinflyttat folk är normala eller inte.
Det här hände under "Orwells år". Mannen som skrev 1984 vari uttrycket "Storebror ser dig" myntades för första gången. Och då i Kumla hade vi precis blivit nya grannar till ett flertal "storebröder". Jag och sambon hade köpt hus i ett villaområde i den nordvästra delen av närkemetropolen. Ett litet 1 ½-plans hus lämpligt för 2 personer och en hund.
Hunden var en samojed. När vi såg honom för första gången liknade han något som jag fick en feeling för att han "ser ut som en liten tomte" så därför blev han döpt till Tomten. Jag hade en plan med honom och det var att köra drag med honom. Pulka - Skaklar - Expanderlina - Åsså jag på ett par skidor i ett friluftshurtigt vinterekipage. Så var det tänkt. Men det skulle dröja till dess att Tomten var minst 15 månader innan vi kunde börja med det själva drag-racet på riktigt.
Vi flyttade in på sommaren när Tomten var ungefär ett år. När vi hade packat upp alla kartonger och installerat oss kunde vi börja njuta lite av sommaren. Fast det där med att köra drag på vintern var något jag såg fram emot att göra. Kunde inte släppa det. Skidor hade jag och en pulka med skaklar och dragsele var också inköpta. Så det skulle ju liksom gå att börja träna lite försiktigt. Liksom börja att vänja vovven med alla konstiga saker.
Dragselen var det inga problem med. För Tomtens del så var det bara en annan form av promenadhalsband. Så den delen var snabbt accepterad. Däremot hade jag funderingar hur det skulle gå när vi kopplade i skaklarna i selen. Hur skulle han reagera då ?
En mycket vacker sommardag bestämde jag mig för att testa, lite försiktigt.
Först satte jag på honom selen och gosade en stund och mutade med Frolic. Sedan var det dags för skaklarna som var av bambu och ungefär 2 meter långa. De var ansluta längst bak i en båge vilket gjorde att jag var en bit ifrån honom när jag stod längst bak. Allt gick bra till dess att jag skulle gå till bakänden av skakeln. Då blev han orolig och nyfiken om vartannat och vred sig runt i dragselen.
Vi provade några gånger men han var mer nyfiken på vad jag höll på med än att få till en vilja att gå framåt. Så det fick bli till att bli kreativ istället. Jag kallade ut sambon och gav henne instruktioner att locka honom framåt samtidigt som jag styrde honom med dragselen via skaklarna.
Sagt och gjort. Hon lockade med Frolic och under uppmuntrande rop "Ja kom då. Duuuuktig. Jaaa. Braaaa!" så valde han faktiskt Frolicen framför sin egen nyfikenhet före mina förehavanden där bakom och började gå framåt.
- Börja springa, sade jag till sambon som ökade tempot och lockade honom med ännu mer övertygande och högljutt. Och ännu mer Frolic.
Och minsann började han inte springa och som han sprang sen...
Sambon fick höja tempot och jag styrde honom med skaklarna under det att jag gav mina kommandon: "Framåt Tomten ! Framåt ! BRA TOMTEN ! KOM IGEN TOMTEN !!!!". Det gick fortare och fortare. Efter ett tag fick både jag och sambon springa som Jamaicanska sprintrar för att han skulle kunna få sträcka ut ordentligt.
Helt plötsligt, när det går som snabbast, ser jag i ögonvrån, Helmer och Gerda (det gamla paret vi hade hälsat på veckan innan). De satt med uppspärrade ögon på sin altan i grannhuset och tittade på de nya grannarna som sprang som besatta runt sitt eget hus med en hund iförd bambupinnar under det att de hela tiden ropade på:
TOMTEN ! Av alla individer mitt i det gassande julisolskenet... TOMTEN !!!!!!!!
Vi insåg det allvarliga i situationen och ville inte att det skulle dyka upp män i vita rockar så vi avbröt vår träning och gick in. Jag tror inte vi var i trädgården förrän nästa gång som jag satte mig i en situation där grannarna skulle få anledning att undra över vad det var för grannar dom hade fått.
Men det tar vi nästa gång.
Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Här är en film på en samojed som gör något som är väldigt vanligt för hundar av denna ras, dom "gnölar" (ett eget uttryck jag har). Det är en blandning mellan ylande och någonting annat som låter som prat nästan. I och med att det är en vit hund med uppdragna mungipor så ser det alltid ut att vara genomsnäll. Och jag har inte träffat en enda samojed som inte är så där godmodigt snäll.
En av samojederna jag hade, Frosty, svarade på ett visst sätt när jag sade på ett visst sätt.
Om jag sa.
Ä´ duu ?
Så svarade hon:
Äää´gooo' !!
Snacka om partytrick !
JA ! Jag saknar samojederna !!!! Alla fyra Tomten, Frosty, Jackie och Whoppie.
tisdag 6 oktober 2009
The Dude Abide
Det finns filmer och så finns det FILMER och så finns det Big Lebowski.
Det finns sporter och så finns det SPORTER och så finns det Bowling.
Det finns sportnördar och så finns det specialiserade SPORTNÖRDAR och så finns jag…
Jag är VÄLDIGT intresserad av bowling om nu någon mot förmodan inte har förstått det. Jag arbetar med bowling, jag umgås med bowlare och jag tittar på bowling så ofta jag kommer åt. Jag spelar också men tyvärr så är det jag på egen hand åstadkommer en bit ifrån det som jag själv betecknar som bowling.
Detta intresse har gett mig en del unika, och totalt värdelösa, kunskaper. Intresset har också kostat mig oerhörda summor pengar. Stålar som jag aldrig kommer att kunna få tillbaka. Därför drar jag mig inte för att slänga bra pengar efter de dåliga. De senaste hundralapparna försvann häromdagen. Hade det funnits ytterligare en sådan bowlingnörd som mig på Tradera just då så hade mina utgifter för mitt senaste fynd fått räknas i 1000-lappar istället.
För ni måste förstå att jag bara måste ha den här i min ägo
(och det har jag nu!):
Denna begränsade specialutgåva innehåller 2 DVD. Extraskivan innehåller en jädrans massa godis som jag inte hunnit titta på än. Den något annorlunda boxen kom förra året i samband med att filmen firade 10-årsjubileum. Filmen som hade världspremiär den 18 januari 1998 fick väl inga lysande recensioner av den filmexpertis som fanns på plats i Utah under ”the Sundance Film Festival:
”Det är svårt tro att det här är ett verk av samma team som vann en Oscar för arbetet med Fargo”, skrev Peter Howell för Toronto Star.
Även om inte bröderna Cohen i samband med premiären vann kritikerna för detta alster så vann de publiken. Filmen om The Dude fick snabbt en stor mängd fans och den upphöjdes till kult. Ganska snabbt började också kritikerna ge höga betyg åt filmen.
På YouTube finns massor med material som är klippta ur filmen. Höjdaren är filmen i filmen, The Gutterball. Kenny Rogers sjunger till bilder som The Dude ser efter att ofrivilligt ha blivit drogad av en miljonär som också heter Lebowski. I den ser vi också Peter Stormare iklädd en röd kroppsstrumpa. Klippet avslutas med att the Dude får några goda råd av en polis och själv avslutar med en legendarisk replik:
Ett annat klipp visar att filmen till 97 % är helt rumsren vad beträffar språket. De 3 % som innehåller tvivelaktigt vokabulär är separerade just för att visa hur vårdat språket är i resten av filmen: (eventuellt behöver ni logga in på YouTube för att fösäkra dem om att ni tål att höra ett sådant här språkbruk):
En varm dag i Juli stod de båda kompisarna Scott Russell and Will Shuffitt, på en tatueringsmässa i samband med ett konvent i Lousville, Kentucky och försökte kränga T-shirts vilket inte gick speciellt bra. Istället ägnade de sig åt att dra repliker ur den film de älskade över allt annat. Varje replik var lika hystersikt kul när de sa den för den 200:e gången som när den sades för första gången i filmen. Besökare som gästade försäljningsståndet hängde på och reciterade sina favoritrepliker.
- Om tatuerare kan arrangera ett konvent så borde personer som gillar Big Lebowski också kunna samlas på ett och samma ställe, tänkte Scott och Will. Paret som i det ögonblicket fick namnet ”the Founding Dudes”.
Fansen som anslöt sig till ”the Founding Dudes” fick benämningen ”Achievers”. En av dessa myntade begreppet:
”- If you want it, it is not a dream!”
Scott och Will bokade in plats och banor i en bowlinganläggning och påbörjade arbetet med att anordna den allra första Lebowski Fest.
Efter den har det blivit ytterligare 20 (!) stycken sammankomster. Fester där till och med ”the Dude” himself har gästat. Skådespelaren Jeff Bridges är givetvis en Achiever med den skillnaden att han är höjd högt över mängden.
Denna höst har sju fester genomförts och den åttonde kommer att gå av stapeln i Austin kommande helg. Fester där en stor mängd ”Achievers” kommer utklädda som ”The Dude” (Jeff Bridges) eller Walter Sobchak (Jim Goodman) eller Jesus Quintana (John Turturro) eller som den svenske skådisen Peter Stormares rollfigur som heter Torsten Voges.
Deltagarna på dessa fester dyker upp i mångfald i denna typ av kreationer.
Antalet ”Achivers” blir större och större för varje dag och snart kanske det är dags att genomföra en Lebowski Fest i Sverige. För nog borde det väl finnas fler ”Achivers” än jag på denna sida av Atlanten?
Nu skall jag sätta mig och titta igenom extramaterialet som finns med i det minsta och mest värdefulla bowlingklot som jag någonsin har ägt. Sedan skall jag börja undersöka möjligheterna till en svensk Lebowski Fest inom en nära framtid (stavningen är ju redan svensk).
Det finns sporter och så finns det SPORTER och så finns det Bowling.
Det finns sportnördar och så finns det specialiserade SPORTNÖRDAR och så finns jag…
Jag är VÄLDIGT intresserad av bowling om nu någon mot förmodan inte har förstått det. Jag arbetar med bowling, jag umgås med bowlare och jag tittar på bowling så ofta jag kommer åt. Jag spelar också men tyvärr så är det jag på egen hand åstadkommer en bit ifrån det som jag själv betecknar som bowling.
Detta intresse har gett mig en del unika, och totalt värdelösa, kunskaper. Intresset har också kostat mig oerhörda summor pengar. Stålar som jag aldrig kommer att kunna få tillbaka. Därför drar jag mig inte för att slänga bra pengar efter de dåliga. De senaste hundralapparna försvann häromdagen. Hade det funnits ytterligare en sådan bowlingnörd som mig på Tradera just då så hade mina utgifter för mitt senaste fynd fått räknas i 1000-lappar istället.
För ni måste förstå att jag bara måste ha den här i min ägo
(och det har jag nu!):
Denna begränsade specialutgåva innehåller 2 DVD. Extraskivan innehåller en jädrans massa godis som jag inte hunnit titta på än. Den något annorlunda boxen kom förra året i samband med att filmen firade 10-årsjubileum. Filmen som hade världspremiär den 18 januari 1998 fick väl inga lysande recensioner av den filmexpertis som fanns på plats i Utah under ”the Sundance Film Festival:
”Det är svårt tro att det här är ett verk av samma team som vann en Oscar för arbetet med Fargo”, skrev Peter Howell för Toronto Star.
Även om inte bröderna Cohen i samband med premiären vann kritikerna för detta alster så vann de publiken. Filmen om The Dude fick snabbt en stor mängd fans och den upphöjdes till kult. Ganska snabbt började också kritikerna ge höga betyg åt filmen.
På YouTube finns massor med material som är klippta ur filmen. Höjdaren är filmen i filmen, The Gutterball. Kenny Rogers sjunger till bilder som The Dude ser efter att ofrivilligt ha blivit drogad av en miljonär som också heter Lebowski. I den ser vi också Peter Stormare iklädd en röd kroppsstrumpa. Klippet avslutas med att the Dude får några goda råd av en polis och själv avslutar med en legendarisk replik:
Ett annat klipp visar att filmen till 97 % är helt rumsren vad beträffar språket. De 3 % som innehåller tvivelaktigt vokabulär är separerade just för att visa hur vårdat språket är i resten av filmen: (eventuellt behöver ni logga in på YouTube för att fösäkra dem om att ni tål att höra ett sådant här språkbruk):
En varm dag i Juli stod de båda kompisarna Scott Russell and Will Shuffitt, på en tatueringsmässa i samband med ett konvent i Lousville, Kentucky och försökte kränga T-shirts vilket inte gick speciellt bra. Istället ägnade de sig åt att dra repliker ur den film de älskade över allt annat. Varje replik var lika hystersikt kul när de sa den för den 200:e gången som när den sades för första gången i filmen. Besökare som gästade försäljningsståndet hängde på och reciterade sina favoritrepliker.
- Om tatuerare kan arrangera ett konvent så borde personer som gillar Big Lebowski också kunna samlas på ett och samma ställe, tänkte Scott och Will. Paret som i det ögonblicket fick namnet ”the Founding Dudes”.
Fansen som anslöt sig till ”the Founding Dudes” fick benämningen ”Achievers”. En av dessa myntade begreppet:
”- If you want it, it is not a dream!”
Scott och Will bokade in plats och banor i en bowlinganläggning och påbörjade arbetet med att anordna den allra första Lebowski Fest.
Efter den har det blivit ytterligare 20 (!) stycken sammankomster. Fester där till och med ”the Dude” himself har gästat. Skådespelaren Jeff Bridges är givetvis en Achiever med den skillnaden att han är höjd högt över mängden.
Denna höst har sju fester genomförts och den åttonde kommer att gå av stapeln i Austin kommande helg. Fester där en stor mängd ”Achievers” kommer utklädda som ”The Dude” (Jeff Bridges) eller Walter Sobchak (Jim Goodman) eller Jesus Quintana (John Turturro) eller som den svenske skådisen Peter Stormares rollfigur som heter Torsten Voges.
Deltagarna på dessa fester dyker upp i mångfald i denna typ av kreationer.
Antalet ”Achivers” blir större och större för varje dag och snart kanske det är dags att genomföra en Lebowski Fest i Sverige. För nog borde det väl finnas fler ”Achivers” än jag på denna sida av Atlanten?
Nu skall jag sätta mig och titta igenom extramaterialet som finns med i det minsta och mest värdefulla bowlingklot som jag någonsin har ägt. Sedan skall jag börja undersöka möjligheterna till en svensk Lebowski Fest inom en nära framtid (stavningen är ju redan svensk).
måndag 5 oktober 2009
”…han var ju spegelvänd!”
Rubriken är ett citat från det oefterhärmliga naturmagasinet ”Mossan, med Lars och Bo”. Givetvis fixar man att se hela avsnittet. Men just den repliken som givit rubrik åt detta inlägg levereras efter ca. 3:30.
Spegelvänd är ju något som beskriver en kopia av något fast det är tvärt om. Den ena parten av ett danspar betser sig spegelvänt gentemot den andra parten och vice versa. Likaså känns en normal engelsk bil spegelvänd om man jämför den med en europeisk.
Däremot är inte en vänsterhänt bowlare en spegelvänd kopia av en högerhänt. De som har sett Kimmo Lehtonen spela genom att studera honom i spegel förstår vad jag menar. Jag har heller inte hittat någon som spelat bowling med framgång med högra handen på samma sätt som Mike Scroggins gör med sin vänstra. Det är bara Claes Gauffin som är i närheten av Scroggins spelsätt. Men så är de ju också lika som bär i mer än ett avseende.
Min senaste spegelvända upptäckt kom för några veckor sedan då jag satt hemma och slet med artiklar och hemsidor inför vår Webb-sändning från SM i Karate. Jag vågade inte spika biljetten förrän jag visste exakt NÄR jag kunde åka från Åmål till Göteborg. Inte förrän allt var klart loggade jag in på SJ för att se när närmsta avgång var från Centralstation i Åmål. Det visade sig att jag hade exakt 43 minuter på mig.
Det tåget skulle jag hinna med och det med god marginal. Snabbt packade jag ner det sista och fick i mig en kopp kaffe och började gå mot stationen. Den promenaden har jag gjort några gånger nu så jag vet att den tar 16 minuter. Just denna fredag skulle jag ha 12 minuter på mig i väntsalen innan tåget från Karlstad anlöpte.
Vädret var fint och jag njöt av tonerna till gamla Downliners Sect från tidigt 60-tal som trycktes in i mina öron via en IPhone och ett par schyssta lurar. Solen sken och fåglarna kvittrade även om jag inte hörde ett smack av det sistnämnda. På vägen kollade jag min mobilbiljett en gång till för säkerhets skull. Jodå ! 8 minuter över skulle tåget gå.
När jag kom ner så stod folk redan på perrongen och väntade.
”Men hallå!”, tänkte jag. Säga vad man vill om SJ, men för tidigt dyker de aldrig upp med sina tåg.
Precis då !!! DÅ rullade Göteborgståget in på stationen. Jag fattade NADA !!
De kan ju inte hålla på och komma och gå 10-12 minuter för tidigt.
Jag en omedelbar och ohejdad lust att skriva en insändare (och underteckna med pseudonymen Vän av ordning).
Så där får inte SJ göra. Det FÅR de inte !!! Så är det bara !!!!!!!!!
Innan författandet av insändaren skulle jag minsann läsa lusen av konduktören.
Jösses vad skäll-nödig jag var.
Som tur var så tittade jag på min mobilbiljett en gång till. Och visst hade jag rätt. Tåget skulle gå 8 minuter över. Så det så….
…men vänta…
…vad stod det mer…?
Från Göteborg JA !! Jag mitt klantarsle hade beställt en biljett Göteborg-Åmål t.o.r.
Lagom till det att konduktören nådde fram till mig hade jag svalnat så pass mycket att jag kunde lägga mig till med ett par ”hundvalpsögon” och med dem försynt kunna fråga om jag kunde åka med tåget med min biljett trots att den var SPEGELVÄND !!Spegelvänd precis som Morfar Örjan, enligt Bosse i Vintermossan.
---------------------------------------
Texten till den klämkäcka Hoppsa-sången är ju heller inte att leka med:
"Kasta en såg
Trolla med tåg
Vrid era vikter
Ge en röst till måg
Remmar till mor
farliga skor
They are in glow.
Grisar, pärlor, säv och ozeloter
Grisar, pärlor, säv och ozeloter
Alla får
Allihopa får
Allihopa får efter gryning "
Spegelvänd är ju något som beskriver en kopia av något fast det är tvärt om. Den ena parten av ett danspar betser sig spegelvänt gentemot den andra parten och vice versa. Likaså känns en normal engelsk bil spegelvänd om man jämför den med en europeisk.
Däremot är inte en vänsterhänt bowlare en spegelvänd kopia av en högerhänt. De som har sett Kimmo Lehtonen spela genom att studera honom i spegel förstår vad jag menar. Jag har heller inte hittat någon som spelat bowling med framgång med högra handen på samma sätt som Mike Scroggins gör med sin vänstra. Det är bara Claes Gauffin som är i närheten av Scroggins spelsätt. Men så är de ju också lika som bär i mer än ett avseende.
Min senaste spegelvända upptäckt kom för några veckor sedan då jag satt hemma och slet med artiklar och hemsidor inför vår Webb-sändning från SM i Karate. Jag vågade inte spika biljetten förrän jag visste exakt NÄR jag kunde åka från Åmål till Göteborg. Inte förrän allt var klart loggade jag in på SJ för att se när närmsta avgång var från Centralstation i Åmål. Det visade sig att jag hade exakt 43 minuter på mig.
Det tåget skulle jag hinna med och det med god marginal. Snabbt packade jag ner det sista och fick i mig en kopp kaffe och började gå mot stationen. Den promenaden har jag gjort några gånger nu så jag vet att den tar 16 minuter. Just denna fredag skulle jag ha 12 minuter på mig i väntsalen innan tåget från Karlstad anlöpte.
Vädret var fint och jag njöt av tonerna till gamla Downliners Sect från tidigt 60-tal som trycktes in i mina öron via en IPhone och ett par schyssta lurar. Solen sken och fåglarna kvittrade även om jag inte hörde ett smack av det sistnämnda. På vägen kollade jag min mobilbiljett en gång till för säkerhets skull. Jodå ! 8 minuter över skulle tåget gå.
När jag kom ner så stod folk redan på perrongen och väntade.
”Men hallå!”, tänkte jag. Säga vad man vill om SJ, men för tidigt dyker de aldrig upp med sina tåg.
Precis då !!! DÅ rullade Göteborgståget in på stationen. Jag fattade NADA !!
De kan ju inte hålla på och komma och gå 10-12 minuter för tidigt.
Jag en omedelbar och ohejdad lust att skriva en insändare (och underteckna med pseudonymen Vän av ordning).
Så där får inte SJ göra. Det FÅR de inte !!! Så är det bara !!!!!!!!!
Innan författandet av insändaren skulle jag minsann läsa lusen av konduktören.
Jösses vad skäll-nödig jag var.
Som tur var så tittade jag på min mobilbiljett en gång till. Och visst hade jag rätt. Tåget skulle gå 8 minuter över. Så det så….
…men vänta…
…vad stod det mer…?
Från Göteborg JA !! Jag mitt klantarsle hade beställt en biljett Göteborg-Åmål t.o.r.
Lagom till det att konduktören nådde fram till mig hade jag svalnat så pass mycket att jag kunde lägga mig till med ett par ”hundvalpsögon” och med dem försynt kunna fråga om jag kunde åka med tåget med min biljett trots att den var SPEGELVÄND !!Spegelvänd precis som Morfar Örjan, enligt Bosse i Vintermossan.
---------------------------------------
Texten till den klämkäcka Hoppsa-sången är ju heller inte att leka med:
"Kasta en såg
Trolla med tåg
Vrid era vikter
Ge en röst till måg
Remmar till mor
farliga skor
They are in glow.
Grisar, pärlor, säv och ozeloter
Grisar, pärlor, säv och ozeloter
Alla får
Allihopa får
Allihopa får efter gryning "
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)