torsdag 8 oktober 2009

Hela Sverige ligger för våra fötter

Inte kunde jag väl ana att det där med WebbTV kunde ta oss till så många olika arenor och till så många olika platser som det gjort under de 2,5 åren jag och Martin samarbetat. Snart har vi producerat direktsändningar från 15 olika sporter och vi har varit i stort sett i hela Sverige.

Givetvis har det inte gått helt smärtfritt men än så länge har det inte gått åt pipsvängen fullständigt någon enda gång (peppar, peppar…). Men häromveckan var det lite rörigt. Då skulle vi vara på två ställen samtidigt.

Det hela började med när Ridsportförbundet ville boka 3 produktionsdagar under hösten. En förfrågan som vi med glädje tackade ja till. Bara någon vecka senare ringde Kent Kyrk från Skövde och meddelade att organisationen bakom Junior Masters i bowling hade hittat sin namnsponsor. Så nu var det grönt ljus att sända från Ebonite Junior Masters vid 9 olika tillfällen under säsongen. Givetvis tackade vi ju ja till det också.

Men samtidigt tackade vi ja till att vara i Umeå på SM i Hästhoppning och i Gävle på bowling. Två tävlingar som skulle gå av stapeln samma dag. En till synes omöjlig uppgift att lösa. Men det löste sig.

Peter Flodin heter en tekniskt bevandrad Sundsvallsbo som förfogar över rätt typ av utrustning. Så det var bara att boka in honom tillsammans med mig till Gävle och låta Martin & Co. sätta sig i framsätet på Ford Transiten och dundra iväg till Umeå.

Jag bokade rum och satte mig på tåget till Gävle. Väl framme började jag med att checka in mig på hotellet. Ett lite mysigt hotell som låg vägg i vägg (en mycket tunn sådan skulle det visa sig) med en av stadens mest välbesökta kvarterspubar.

Redan vid incheckningen gjorde jag klart utcheckningen med betalning och så då jag antog att det skulle bli en tidig morgon för arbetsdagens början. En mycket söt och serviceinriktad tjej i ”repan” förklarade att det kan bli lite rörigt på kvällen på grund av vem som var granne till hotellet. Det enda rummet hon hade kvar var ett kombirum som låg VÄLDIGT nära krogen. Något som jag inte brydde mig så mycket om. Jag hade ju fått promenadavstånd till bowlinghallen.


Att jag hade kommit till Mitt Hotell förstod jag när jag såg vad Hotellkedjan hette. Sedan blev det ju än mer personligt för min del när en av bokstäverna ramlat bort på dörren in till hygienrummet.

Så värst mycket kombi var det väl inte på rum 24. Valmöjligheterna vad beträffar sovplats var maximerade till fyra, sängen, fåtöljen, golvet eller badkaret. Så jag förstod inte vad det var som var ”kombi”. Desto personligare fann jag inredningen (se bilder).

När lördagen var över i bowlinghallen så stöp jag i säng och hörde inte ett skvatt från grannarna.
Klockan 07.00 ringde min mobil och följande utspelade sig.
- Allåååhhhh, gäsp …
- God morgon ! Är det BeA Nilsson?
- Mmmmm, gäsp…
- Har ni checkat ut?
- Ja det gjorde jag när jag kom.
- Va??
- Jag gjorde klart men hon som jobbade igår.
- Och ni har lämnat in båda nycklarna, eller hur?
- Nej. Det kan jag väl inte ha gjort. För det första så fick jag bara en nyckel och för det andra så ligger jag kvar i sängen.
- Men. Jag har ju båda nycklarna här till rum 308.
- Då har du nog ringt fel för jag bor på rum 24.
- 24? Står det så på nyckeln?
- Ja.
- Men det är ett kombirum?
- Hon sa så när jag fick nyckeln men det är rätt ont om sängar för att det skall bli något riktigt bra "kombi” av det.
- Konstigt. Jaja. Men grejjen är att rummet inte är betalat.
- Men det gjorde jag ju när jag kom. Och om något är oklart så är det väl lite onödigt att väcka mig klockan 7 och härja om det. Jag kan väl få vakna och få i mig lite frukost först?
- Är ni kvar på rummet?
- Ja. Det är ju hit du har ringt.
- Jag har ringt din mobil. Men hur kan jag ha nycklarna här om du är kvar på rummet.
- Det vet väl inte jag och det är inget stort problem för mig. Men JA jag är på rummet.
- Vilket rum har du då?
- 24 !!!!
- Men vi har inget rum med det numret på det här hotellet.

(Här började jag undra hur snurrig en hotellpersonal kan bli)

- Snälla du! Kan jag inte få vakna och duscha först så kommer jag ner och reder ut det här.
- Du har inte Martin Lundström i närheten? Jag kan prata med honom istället!
- Lycka till! Han är inte här. Han är faktiskt en BRA bit bort. Så det blir rätt svårt. Han är i Umeå!
- Ja, men det är ju från hotellet i Umeå jag ringer.

Då kom jag på att det var jag som hade bokat kombirummet i Umeå och lämnat mitt mobilnummer som referens. Martin & Co. hade tagit en tidig morgon och till ridhuset innanhotellpersonalen checkat in på morgonen. Så de lämnade bara in nycklarna och hade tänkt fixa det där med utcheckning och betalning vid första bästa paus under SM-tävlingarna.

Så kan det gå till i mitt liv. Konstiga saker har hänt och konstiga saker kommer att hända. Det mesta har jag också för avsikt att berätta här på Digitalt Syre.

I morgon skall ni få del 2 i ”Vad skall grannarna tro”.
Välkommen åter!

2 kommentarer:

  1. Det påminner mig om den totala förvirringen som uppstod när jag och min kollega skulle på kurs och checkade in på hotellet. Att vi heter Westerberg och Vesterberg var inte det enda som rörde ihop sig. När vi slulle betala för oss vid ankomst blandade de ihop våra betalkort och när min kollega W klev in i sitt rum, visade det sig att rummet redan var bebott av en herre vid namn Westberg. Min kollega W är från england och hon hanterade situationen med engelsk ödmjukhet.

    SvaraRadera
  2. Det måste sitta någon på en molntapp och ha det rackarns kul när denne tittar på oss "härnere".
    // BeA

    SvaraRadera

Besökare