Fem vagnar är fler än en buss !

Hemresan från Ängelholm gick i två etapper. Sändningen från Ebonite Junior Masters i Bowling var klar i tid och rent teoretiskt hade jag kunnat kasta mig iväg till järnvägsstationen och hinna komma hem till Åmål innan helgen var över. Men jag jäktade inte för jag visste att det skulle gå ett tåg senare från Göteborg upp mot Dalslands stolthet.

Tyvärr är det så att på den rälsbeklädda banvallen åker det tåg från flera aktörer och dessa har ingen större drivkraft av att samarbeta med varandra. Av den anledningen går tåget mot Karlstad ungefär sex minuter innan 17-tåget från Ängelholm rullar in på Centralen i Götet.

Tack och lov att man är kreativ. Gode vännen CJA har en någorlunda skön soffa och hyggligt med bra musik så de fick bli en ny crashning hos honom. Han också är en av spindlarna i det nät som skall väva World Transplant Games 2011 så att det blir ett fantastiskt mästerskap och träff för flera tusen deltagare från hela världen. Förhoppningsvis kommer jag att delta i detta på ett eller annat sätt och vi passade på att avhålla ett informellt möte innan John Blund tog oss med till drömriket.

Måndag morgon fortsatte vi att gå igenom vad som behövde göras härnäst och sedan var det dags för spårvagn till Centralen och en 2-timmars tågresa till Åmål för att vara där runt 13. Trodde jag, ja…

Förra gången jag åkte den sträckan hade en lastbil kört ner en kontaktledning i Agnesberg så det fick bli buss till Trollhättan. Nu hade en dumpers kört ner en annan kontaktledning i…. Ja det är faktiskt sant.

I ÖXNERED !
Undrar om det var någon form av bestraffning för att jag så tydligt uttalat att jag får ”Spooky-känsla” bara jag hör det ortsnamnet.

Den som sköter om planeringen på SJ måste få sig tillsänt en bild på ett tågset (bild till vänster) bestående av ett lok och fem personvagnar samt en bild på en buss (bild nedan till höger). Då kan denne i lugn och ro göra en uppskattning om det räcker att fixa EN buss till ETT inställt tåg. Annars kan han ringa mig för att få reda på att det krävs åtminstone TVÅ bussar… till att börja med.

Nu stod vi där vid hållplatsen för ersättningsbussarna och försökte reda ut vilka som skulle åka med den första rekvirerade bussen, en som bara skulle gå till Trollhättan. Några förvirrade busschaufförer och några irriterade resenärer dividerad också hur det var tänkt att de som skulle ända till Karlstad skulle fortsätta sin resa.

Efter diverse palaver så gavs det en kontraorder att den första bussen skulle gå ända till Karlstad, via Åmål, men att den nu var fylld (delvis av personer som bara skulle till Trollhättan). Som ni förstår rådde det ett rätt härligt kaos där i snålblåsten.

Bredvid mig stod en höggravid kvinna som var lite förtvivlad för hon hade ett möte planerat i Åmål och ville inte missa det. Dessutom var inte speciellt sugen på att stå upp längre. Som den gentleman man är så sade jag till chauffören av den första bussen att han fick bära sig åt hur han ville men den gravida kvinnan SKULLE med den första bussen om han så var tvungen att be någon att lämna den till synes fullsatta bussen.

Min pondus fungerade, för en gångs skull. Kvinnan kom med och innan hon klev på bussen frågade jag vem i Åmål hon skulle träffa.

- Jag skall intervjua arbetssökande till de tre nya tjänsterna på Skattemyndigheten i Åmål !

Men är jag go´ eller?
Inte hann väl jag lämna mitt personnummer så att hon skulle kunna förmedla någon form av gentjänst till mig vid något framtida (taxerings-)tillfälle.

Skit också !