Rapport #4. Skinkapplåd! Det är min grej också.

Klockan är 23.06 och nattåget från Stockholm mot den vackra staden Malmö har just startat. Tidtabellen som innefattar mitt tåg med min liggvagn har hittills varit prickad till 100 %. Men å andra sidan kan ju mycket hända innan jag kliver in på Baltiskan i morgon bitti.

Som ni förstått så har jag inget emot att åka tåg även om SJ försöker så gott det går att rubba det förtroendet. Men å andra sidan är ju inte jag helt genomtänkt jag heller när det kommer till att genomföra en resa utan vissa ”förluster”. Än så länge har jag bara försnillat ett par handskar. Ett par av tvivelaktig kvalitet men ändock tillräckligt funktionsdugliga för att låta mina små händer kunna behålla sin värme.

Förseningen på 50 minuter igår på resan till Eskilstuna är SJ:s enda miss så här långt så när dagen började idag var poängställningen i matchen SJ vs. BeA 5 – 5, eller något liknande. Den förändrades till ett underläge för min del då jag gick från mitt möte på Saltmätargatan till T-banestationen Rådmansgatan.

Efter 1 ½ år som en trogen följeslagare så sade min datorväska upp sig. Därmed leder nu SJ med 6 – 5. Fästet för remmen passerade helt plötsligt sitt Bäst-Före-Datum och väskan gjorde en närsynt inspektion av snömodden i Tjockhult.

Men jag har i min plan en mindre Laptop och då också en mindre väska. Så den stunden är nog kommen nu. Nämligen tidpunkten att byta ner mig storleksmässigt vad gäller Laptops.

Konstigt, förresten. I alla år har männen skrutit över "hur stor de har". Men när det gäller telefoner och datorer så går vi runt och jämför och konstaterar förnöjsamt ibland att "Ha ! Min är mycket mindre än din !

En sak som förbryllade mig på min resa mellan Åmål och Eskilstuna igår var att SJ på ett övertydligt sätt inte har mycket till övers för Värmland. Den rutt de kuskade runt mig på (den lila linjen) var allt annat än den så kallade ”raka vägen” (den blå linjen) mellan punkt A och punkt B. Klart som consommé att chanserna ökar att en resenär blir missnöjd om de låter den färdas längre sträcka en den optimalt kortaste vägen.



Nu tänker jag slå igen mina ljusblå och låta John Blund ta mig igenom natten och låta mig vakna upp för första gången som 54-åring. Tragiskt men sant att gubben blivit så gammal .

När jag får de tankarna så drar jag mig till minnes de kloka ord min salig far sade en gång i tiden:

- Det handlar inte om hur gammal man är, utan hur man är gammal!

Klok man!
Han sade fler saker som är bra beskrivning av verkligheter. Exempelvis så gjorde han en betraktelse efter att han byggt färdigt sitt jättelika dubbelgarage och fyllt det med bandsågar, planhyvlar, pelarborrmaskiner och en massa virke.

- Ju större garage man har desto fler bilar står det utanför!

Nu har någon av mina rumskompisar slagit av en riktig mörsare. Så nu luktar det inte Wunder-Baum längre i vår lilla sovkabyss.
Men OK ! Det var inte jag som började. Är det doftkrig som gäller i natt så är inte jag den som backar undan utan jag säger bara:

- Jävlas inte med ett proffs! Mina ”skinkapplåder” är heller inte speciellt oskyldiga.

God Natt !

Stay tuned !