Bror Duktig ! (Jo tack!)

Den rollen är inte helt lätt att leva upp till men det är heller inget epitet jag själv satt på mig själv, men vad skall jag göra när folk kommer med frågor av typen:
Vad behövs i resultat för att gå vidare (=Vart går cutten)?
Hur många vänsterhänta spelare går till final (=Har man oljat konstigt?)
Är damhandikappet för högt ??

Men Hallåå !!!!!!!!!!!!!!!
Hur skall jag kunna svara på sån´t.
Ett. Jag har ingen kristalkula med ”cuttar”
Två. Höger eller Vänster !?!? Vem bryr sig ?? Med en spegel så ser dom likadana ut allihop (utom Kimmo Lehtonen)
Tre. Damhandikappet ! Bara för att jag ibland har på mig strumbyxor och vinröd klänning så är det väl inte jag som skall ha åsikter om vilket kön som är mest handikappat.

Men i bowlingkretsar så har det skapats en myt om att Fossilen har full koll och den försöker jag ,dumdristigt nog, att leva upp till alltför ofta.
Oftast fungerar det. Men ibland spricker det så innihelvete (förlåt det mustiga uttrycket)

Under vår mastodontproduktion i samband med Junior-EM i Bowling i pråskveckan (85 timmars direktsändning), så uppenbarade sig, inför mina ögon, det absolut största bowlinglöftet jag någonsin sett:
Arturs Levikins, Latvia.
Han formligen sopade banan av allt och alla och blev inte stoppad förrän i singelfinalen då han mötte Arvikas stolthet Mattias Jansson.

När allt var över så ansträngde sig min vän (nåja…) och kollega Martin Lundström, att gräva fram några sekunder ur vårt digra arkivmaterial: Han lyckades hitta (bara Gud vet hur länge han letade), en sekvens då ”barkborren biter djupt i svålen" på reportern”.

Vid en avannonsering efter att drygt 10 timmars sändning, under en av produktionsdagarna, var till ända, så skulle jag ”bara” riva av några namn ur en resultatlista, en lista jag hämtade från det "fulla kollens" huvud.
Men när jag kommer till Arturs fullständiga namn, så är det ”tomt i skafferiet”, inte ens ett ”Andersson” som gångbart efternamn, fanns kvar.

Och under några skräckslagna tiondelar av en sekund försöker jag ”himla” mig till en räddning (kolla ögonen), men det gick ju bara ”sådär…”
Så det blev en "SKIFS". Innan jag blev räddad.

Räddningen hette Martin och räddningsplankan var min öronsnäcka….
... sedan hörde jag i lurarna hur han bröt ihop!!!!!!
Här är länken till den katastrofen.