Härom dagen testade jag min lycka som bowlare. Efter tre serier lyckades jag göra de förändringar som ledde fram till att jag kunde prestera bra bowling i en hel serie. Och det var inte vilken serie som helst. Utan det var i den viktiga "Serie 4", den som jag tycker att man skall fokusera mer på när det gäller att se vem som är "bäst när det gäller".
I skrivande stund har jag precis bevittnat två, mer eller mindre, fulländade bowlare som dessutom har en receptiv förmåga att ta till sig instruktioner från en man med stor kunskap i bowling (läs. mig).
Under eftermiddagsstarten visade Mattias Wetterberg, som jag hade som parkompis i måndags, att han fattar lätt. Efter 11 raka strike satte han en 9:a fram till 299. Imponerande.
Och precis nyss så överträffade värmlänningen Linus Carle den bedriften med en poäng. 300 !!!
Kom sedan inte och säg att den yngre generationen inte tar råd från oss som är äldre och mer rutinerade.
Vid mina kilometerlånga vandringar i Strike & Co:s stora bowlinghall så har jag stött på fler personer som lever upp till både ålder och visdom. Men liksom i mitt fall så hade även Thomas Nordensson vissa problem att lösa de uppkomna problemen tillräckligt snabbt i vissa serier. Vi diskuterade detta problem ett tag. Och därefter hittade vi lösningen.
Spelare som ibland fattar lite trögt och behöver ett antal spelrutor innan man vet var man skall stå, vad man skall sikta på och vilket klot man skall använda, vi behöver lite hjälp. Någon form av handikapp jämfört med elitspelarna som vet efter ett enda slag hur man skall spela.
Vi kom fram till att motionera om det nya systemet som skall kallas "Dynamiskt förståndshandikapp". Ju mer senil man är desto fler rutor får man spela innan man börjar i ruta 1 i varje serie.
Både jag och Thomas kommer, när den regeln införs, att bli hur farliga som helst i alla större tävlingar. Var så säkra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar