tisdag 19 maj 2009

Hur känns det ?

På sidan 1 i den bok alla sportjournalister får på sin första utbildningsdag så finns frågan:
HUR KÄNNS DET ?
Det är inget jag vet men jag tror det. Hur många gånger har man inte sett en mikrofon uppkörd i närheten av en snorig näsa på en skidåkare med rimfrost ända ner i flimmerhåren? Idrottsmän vars primära uppgift vid dom tillfällena har varit att få tag i lite oanvänt syre för att inte svimma.
Då kommer frågan:
HUR KÄNNS DET?
Tålmodigt försöker de förmedla de känslor de har över det nyvunna guldet eller den förbannade 4:e platsen. Väldigt få av dem ger svar av typ: ”Vad tror du ?” eller ”Det skall du skita i!”. Men det finns undantag.

Karlskogacyklisten Kjell Nilsson, svensk linjemästare 1984, sade vid ett tillfälle där han efter målgång funnit att inte fått den placering han förtjänat.
”-Hur jag känner mig?, ja, som en kanin i motvind!”
Synd att dom inte är fler som vågar säga något sådant i direktsändning. Men det finns några fler klassiska. Ingemar Stenmark var en av dom som sa ungefär vad han tänkte. Inför en tävling såg Jan Svanlund att Ingemar gick från målfållan hela vägen upp till startrampen och med handrörelser som visade en tänkbar åklinje. Efteråt frågade Svanlund om Ingemar läste in banan ”nerifrån och upp, eller, uppifrån och ner”. Svaret var dräpande:
”- Ja du, hä´ svårt te´ förklar´ för en som int´ begrip´!”

Bowlare är ytterst återhållsamma med att fälla oväntade kommentarer. Kanske beror det på att de så sällan får frågor vid tillfällen som de har ansiktet fulla med snor eller kippar efter livsnödvändigt syre efter en kraftansträngning. Det är synd för det saknas inte profiler.

Inför TV-sändningar brukar TV-kommentatorn Leif Larsson dela ut ett litet frågeformulär för spelarna att fylla i. Det innehåller intressanta frågor runt varje spelare, men tyvärr så är frågorna alltid skrivna på svenska. Vid mer än ett tillfälle så har jag fått översätta för utländska spelare och fylla i svaren.

Vid Norwegian Open i Moss 2005 hade jag nöjet att gå igenom frågorna med Paul Moor. Han svarade ganska kort på alla frågor. När vi kom till den där jag skulle ta reda på om han hade några andra hobbies så svarade han:
” –När skulle jag hinna med det? Det finns ingen tid över till annat än bowling!”
Men det han inte visste var att jag visste vad som hade skrivits om Paul i samband med World Ten Pin Masters som spelats tidigare det året. Så jag frågade honom:
”- Men det här med att bygga och samla modellflygplan då?”
Hans ansikte blev, tro det eller ej, än mer neutralt och han stirrade på mig och sade:
”-WHAT ?????”
Jag refererade till vad jag hade läst och undrade om det inte stämde.

Då sprack han upp i ett asgarv och sade:
”-Den jävla Guy Caminsky!”, fast på engelska förstås.

Strax innan ett tävlingspass i World Ten Pin Masters 2005, så ville en engelsk journalist ha några ord med engelsmannen. Men Mr. Moor hade inte tid på grund av att hans spelpass skulle börja om bara några minuter. Då kom den galne sydafrikanen Mr. Caminsky till undsättning och sade till Paul att ”det här fixar jag, du kan gå”.
Sedan berättade Guy att han kände Paul som sin egen bror och började därefter fylla journalistens anteckningar med divers felaktigheter om Pauls liv. Bland annat den uppgiften om modellflygplanen.

Senare samma år i Kungsbacka stod jag med samma formulär och hjälpte en ung finländsk bowlare som skrällt i tävlingen och slagit sig fram till en plats i TV-finalen. Joonas Jähi, med en valpliknande uppsyn, fick frågorna översatta och jag tecknade ner svaren.

När vi kom till frågan:
”What is the biggest achievement in your career?” så tittade han på mig med sina pojkaktiga ögon och sade:
”- I think it was when I get layed for the first time!”

När jag skrattat färdigt åt det så ställde jag nästa fråga:
”Have you any goal for your career!”

Han tittade länge rakt ut i luften och hans ögon såg ännu mer ut som hos en liten pojke. Sedan sken han upp i ett stort leende och sade:
”- Yeah. To get layed another time!”

Givetvis vann han tävlingen och vi fick båda ett speciellt minne för livet. Mitt bästa minne från denna tävling var just dessa svar.

(Samtliga foton på denna sida © BeA Nilsson)

4 kommentarer:

  1. Alltid lika intressant att följa inläggen här

    SvaraRadera
  2. Tack Stikkan.
    Jag kan ju inte hålla alla goa episoder för mig själv, ju !

    SvaraRadera
  3. Hahaha, skön kille Jonas...
    Annars som Stickan sa så är det kul som attans att komma in här och läsa dina alster!

    Ha det gött och keep it up som de säger i Värmland =O)
    /Dikk

    SvaraRadera
  4. Kan bara instämma *ler* Ett nöje att falla in och läsa alla tokigheter *ler*

    NÄSTA gång..LOVAR jag att svara PRECIS vad jag känner för *ler* som du skriver att du vill *ler* - det kan handla om korta eller långa...PTV eller PTH *ler* Vi får se vad det blir...tills vi ses och hörs...Sköt om dig och NJUT av livet
    Kamiz Eva

    SvaraRadera

Besökare