"Ikke i Ole-boxer !!"

Den finns stunder i mitt liv som jag kommer ihåg bättre än andra. Kvällen på en pizzeria i Oskarshamn för 15 år sedan är en sådan stund. Då fick jag nämligen reda på hur trevlig Svenne Hedlund är och hur fruktansvärt väl Lotta Hedlund har behållit sin skönhet genom alla år. Samtidigt fick jag också bekräftat att det jag bara trodde var en skröna inte var det utan en alldeles sann historia. Jag hade hört den många år tidigare men inte fått den bekräftad. Den ende jag kunde fråga var Svenne Hedlund och hur stor chans var det att jag skulle få ställa den frågan till honom.

Här satt vi nu och käkade pizza efter ”ett gig” och mellan tuggorna så fick jag bland annat reda på att det jag hade hört inte var en skröna. Men innan ni får den historien måste ni få lite nödvändig bakgrundsfakta.

Jag hade blivit engagerad som konferenciere och underhållare i samband med en invigning av ett nytt och stort bostadsområde i just Oskarshamn. Även om jag ville att jag skulle vara det stora affischnamnet så begrep jag att det var Svenne & Lotta och Hep Stars som drog till sig det mesta av folket.

För er som inte vet det så var Hep Stars en av det hysteriska 60-talets allra största popgrupper. Svenne Hedlund var gud och det svimmades hej vilt runt om i folkparkerna när de poppade loss. Charlotte Walker var i Sverige på turné och någonstans på vägen möttes hon och Svenne och hon anslöt till Hep Stars. De blev ett på riktigt och som artister gick de sedan vidare som Svenne & Lotta.

Från ett helt annat håll kom en whiskydrickande skotte in i mitt musikliv. Small Faces hade tappat sin sångare och som på beställning dök Rod Stewart upp tillsammans med Ron Wood och tog över spillrorna av gruppen. Resultatet blev Faces, ett av de absolut bästa livebanden som sett dagens ljus.

Deras karriärer såg lite olika ut i mitten av 70-talet. Eftersom Hep Stars var nästan mer populära i Norge än vad de var i Sverige så turnerade Svenne & Lotta mycket runt om i hela vårt västra grannland. Roddan hade gjort några fantastiska album med Faces fram till 1974 då han satsade på sin solokarriär. Året efter kom albumet Atlantic Crossing med låten Sailing. Sedan var hans lycka gjord.

Någon gång där i mitten av 70-talet var Roddan på turné i Norge och dagen innan en spelning i Oslo så kände väl ”Mr. Partytroll” att det var läge för lite Scotch och några groupies. Så hela staben begav sig ut för en barrunda i huvudstaden. Men redan i den första entrén tog det stopp. En uniformerad ordningsvakt stoppade Roddan med orden:
”- Nei, det går icke og komme in här i jeans!”
”- Du. Det är inga problem," sade den svenske turnéledaren. "Det här är Rod Stewart!”
”- Speler icke noen roll. Han må va orntli´ kledd! Går icke ha noen derinne kledd som han der!”
”- Men för helvete ! Ser du inte att detta är Rod Stewart. Släpp in honom!”

Då brann det för denne moralens och dress-codens beskyddare och med det ena pekfingeret i turnéledarens bröstkorg och det andra pekande på en ytterst oförstående Rod Stewart, sade han med hög och myndig stämma.

”- DU ! Han hadde icke kommet in här i Ole-boxer om det så hadde vart SVENNE HEDLUND !”
Precis så gick det till.

"-Ja precis så har jag fått det berättat för mig av turnéledaren. Man förstår ju att vi var rätt stora i Norge," sade Svenne mellan pizzatuggorna.

Som avslutning kommer här 2 YouTube-klipp.
Det första är när Svenne & Lotta framför Little Yellow Airplane. Tidsmässigt är det nog samma år som jag fick storyn bekräftad och en mycket trevlig afton i deras sällskap.



Det andra är från 1971 när Faces river av en livevariant av en av mina absoluta favoriter, alla kategorier.
”Stay with me”
som finns på albumet med det ytterst märkliga namnet
”A nod is as good as a wink to a blind horse”



Träffar jag Roddan någon gång så skall jag berätta denna story för honom.