Ju förr desto bättre, eller...

”Det var bättre förr!”
Den inskriptionen vill min gode vän KIWI ha på sin gravsten.

Ja så kan man ju också se det. Idag sitter jag också och tittar tillbaka på saker som har hänt och i vissa fall var det faktiskt bättre förr. Det var inte så mycket som var farligt. Bensinångor, till exempel, det var inte farligt. Jag och min syster slogs nästan för att stå bredvid tankhålet när pappa fyllde på med gammal hederlig bensin med hög blyhalt. Då fanns det inget farligt med det. Men idag ! Ojojoj. Ett sådant nöje är ju mer eller mindre livsfarligt även utan bly i soppan.
Och rökning var ju heller inte lika farligt för 30 år sedan som det är idag. Även om inte mina föräldrar var rökare så var det inget snack om att det ställdes fram askkoppar på bordet när det var fest. I bilarna var det också OK att röka i framsätet med barnen klättrade runt i baksätet. Bilbarnstolar ? Nänä. Det var ju inte farligt att åka bil.

På den tiden spelade jag i en bowlingklubb som hette BK Karlberg. Varje säsong så åkte vi till Lysekil och fick oss en lektion i att spela bowling. Jag tror inte vi vann en enda match där i den idylliska västkuststaden. Hallen låg på andra våningen ovanför ett gatukök precis nere vid hamnen i centrum. Vi var ett gäng glada Åmålsbowlare i blandad ålder. Vi hyrde alltid en Mercedesbuss med 15-talet säten. Vår chaufför hette ”Lala” och var ett rivigt fruntimmer och en jävel på att ratta en buss.

Hemresan blev alltid en trevlig tillställning med öl och cigaretter. ALLA rökte på den tiden och det var inte snack om att det inte gick att puffa på pinnarna inuti bussen. ALLA rökte, alla utom ”Dansken”. Han var en av de bättre spelarna som trots att han bott i Sverige i över 20 år inte ens BRÖT på svenska. Det var inte helt lätt att förstå vad han sade nära han pratade.
När vi åkt några mil tittade han på en av lagkamraterna och visade med handen att han också ville ta sig ett bloss.
- Röjje ?
- Vaddå Röjje !! Köp dig eget röka om du vill ha!, var det burdusa svaret han fick.

Stämningen var alltid rå men hjärtlig mellan alla spelarna
”Dansken” fick ingen cigarett. Men bara några minuter efter det så stannade ”Lala” vid en kiosk som både hade korv och vanligt utbud av godis och cigaretter. Vi köpte lite att äta och Dansken ställde sig i kioskkön. Efter cirka 20 minuter satte vi oss i bussen igen för att fortsätta vår färd mot Åmål.

Helt plötsligt var det någon som observerade att ”Dansken” ännu inte fått fyr i någon tobak. Så frågan kom helt naturligt:
- Men du ! Köpte du inget röka i kiosken?
- Däe gick åth Hälvethe!, svarade dansken på sitt sedvanligt grötiga sätt.
- Vaddå gick ”åth Hälvethe”!
Då berättade han att han hade sträckt fram en sedel till damen i luckan och sagt:
- Ceega-räther!

Utan att blinka så gjorde damen i ordning en stor påse med….


SEGA RÅTTOR !


Så där satt nu en ännu mer röksugen dansk med en påse godis i sin hand och förbannade ödet att han aldrig hade lärt sig svenska.

Han tyckte nog då att det var bättre förr. Förr, då han bodde i Danmark