Spolad - men inte dumpad !

Det är vid ytterst få fall som jag agerar kaxigt och hotar med att spöa upp någon. Det har nog nästan aldrig hänt. Och vid de få tillfällena som jag har känt mig så odödlig att jag har börjat tala om för folk att dom skall passa sig så har jag varit allt annat än preparerad för en rättvis kamp man mot man. Senaste gången som det hände var för 6 år sedan.

Jag hade varit förkyld ett tag och det ville liksom inte gå över. Sakta men säkert kröp det även på mig en lätt huvudvärk som tilltog lite för varje dag. Sedan började huvudet bli tyngre och jag tyckte det lät konstigt när jag pratade. Så jag pallrade mig iväg till "farbro´ Doktor´n ."

Han undersökte mig och konstaterade att jag hade en mycket långt gången bihåleinflammation. Varenda bihåla som fanns i huvudet var fyllda med… (ja ni förstår vad jag menar). På stående fot fick jag en remiss till Karlstad. Han ville inte riskera något sade han. Det är ju inget som lugnar ner en direkt…

Innan han kunde släppa iväg mig till transportörerna så sade han att han måste ”spola mig” först. Därmed blev han den förste av manligt kön som sagt så till mig. Själva spolningen är väl inte så farlig men innan den kan utföras så genomgår man en tortyrliknande behandling som jag absolut inte önskar någon annan att gå igenom.

Först skickar läkarvetenskapens företrädare in små stålpinnar i näsan med bomullstussar på som först doppats i bedövningsmedel. Det blev ungefär sex stycken i varje näsborre. Sedan skall man sitta så i en kvart och försöka ge Igelkotten ett nytt ansikte.

Därefter så körs det igenom ett rör i bakre näsväggarna så att en spolningsslang kan anslutas och därefter tar själva spolaningen vid för att befria alla håligheterna från (Ja ni fattar). I det läget var man allt annat än kaxig. Men det skulle bli värre…

När han hade hållit på en stund så sade han:
- Vi skall göra en sista spolning så att vi är säkra på att det är tomt i bihålorna under den tid det tar för dig att åka till Karlstad.

Sedan tog han sprutan med koksaltlösning och tryckte till en sista gång. Och jag kände som om det verkligen var en sista gång. Det susade till rejält i huvudet. Och sedan… GOD NATT.

Långt bort kunde jag höra röster som sade:
- Andas. Du måste andas !!

Jaha, tänkte jag. SYRE ! Det kanske kan vara något,
så jag tog och sög tag i lite syre. Det var så pass mycket att jag kunde få upp mina ögon igen. Och då hittade jag mig själv, på golvet.

Jag låg mitt i rummet, bredvid undersökningsstolen. I rummet sprang det en förvirrad doktor och undrade vad han hade ställt till med samt några sköterskor som lekte Gud med en syrgastub och försökte blåsa livet tillbaka till mig via mina näsborrar.

Jag piggnade till så pass mycket, efter ett tag, att jag kom upp på en brits. Där låg jag en stund. Efter några minuter kom läkaren tillbaka till undersökningsrummet med min journal i sin hand och en fraktsedel för att jag skulle kunna få åka till Karlstad. Han gick sakta farm emot mig med tveksamma steg. När han var framme vid min brits tittade jag upp på honom och spände mina ögon in i hans. Jag gav honom ”the Evil Eye” (det var vad jag trodde i alla fall) och sedan väste jag till, som den värste gangsterkung.

- Du ! Du rör mig inte en gång till, för då jävlar !
Det gjorde han inte heller. Men jag tror inte att det berodde på att jag skrämde honom.

Efter en vecka i Karlstad och efter 25 sådana spolningar var jag tillbaka hemma igen. I min journal står det numera, med stora bokstäver som han har skrivit:
Patienten måste spolas i liggande ställning.

Jag har sett läkaren flera gånger på staden men han har sedan den dagen undvikit att ha någon ögonkontakt med mig.


Vill ni veta exakt hur en spolning går till så finns en animerad film HÄR.
Känsliga tittare varnas!!