Marknadsföring med rätt annonsorgan

Upp och hoppa!
Inte ligga och dra sig!
Fånga dagen!
Var kreativ!
Berika ditt liv!
Skaffa nya positioner i ditt liv!
Utveckla nya kontakter!
MARKNADSFÖR DIG !

Ovanstående uppmaningar är från en kurs i coaching som jag har försökt ta till mig. Och det är inte lätt. För flera av dom, kanske rentav allihop, har jag valt att tona ner på grund av en speciell händelse som utspelades sig för ungefär 25 år sedan. Jag och min dåvarande sambo bodde i en lägenhet i centrala Örebro. I samma hus bodde en tjej som liksom jag hade bowling som ett intresse. Vi umgicks lite granna men inte varje dag.

På den tiden hade jag svårt för Whisky. Efter att ha tränat under en längre tid så hade jag i alla fall lärt mig tycka om denna ädla dryck men det fanns en baksida. Jag tålde inte Whisky sedan den dagen jag en morgon hade svalt en halv flaska med Äpple-Mer innan jag begrep vad som var i den flaskan. Ty det var i den jag hade hällt över den mängden Ballantines som jag inte hade haft med mig på en firmafest dagen innan. Så pratglad har jag aldrig varit en ”dagen efter” sedan dess. Och det tog många år innan kroppen bejakade ett inmundigande av detta Skotska destillat.

Att jag inte mådde bra av att dricka Whisky var något som mina ”vänner” kände till och just denna morgon kände jag med tydlighet att några av dessa vänner med sitt evinnerliga skålande kvällen innan, satt mig på det som i dagligt tal benämns som "pottkanten". Jag vaknade i ett tillstånd som närmast kan beskrivas som:
”Jag var där inga ljus brann!”

Min sambo kunde från sin horisontella position i sovrummet följa mina ansträngningar för att kunna komma tillbaka till ett normalt liv.
Upp. Ut i köket. Dricka kallt vatten
I säng i tre minuter
Upp. Ut på toaletten. Dränering. Dricka mer vatten
I säng i tre minuter
Upp. Ut i köket. Dricka ännu mer vatten
I säng i tre minuter
Upp. In i duschen för en kall avrivning
I säng

Men så äntligen lyckades jag somna om. Jag vaknade inte förrän det ringde på dörren och jag for upp ur sängen som om jag var morgonpigg. På med morgonrocken. Lätt språngmarsch till entrédörren. Upp med den.

Där står granntjejen och undrade om jag visste…

I sovrummet hade min sambo vaknat och undrade nu vad i hela friden som hade flugit i mig, för hon hade inte hört dörrklockan. Bara sett mig rusa ur sovrummet som en oljad blixt. Sovrumsdörren var halvöppen så hon kunde höra att jag öppnade ytterdörren och att ett samtal påbörjades därute i tamburen som handlade om något med bowling.

Sedan hörde hon att samtalet avslutades och därefter, helt plötsligt, så åkte sovrumsdörren igen med en, så kallad, ”Jävla smäll”. Därefter blev det tyst, HELT tyst.

Hennes nyfikenhet fick henne att gå upp och öppna sovrumsdörren. Den synen hon fick då fick se hade hon aldrig kunnat gissa sig till…

I tamburen stod granntjejen med ögon stora som spärrklot och tittade på det som för bara några sekunder sedan hade varit en oljad blixt.

På golvet utanför sovrummet låg jag, avsvimmad, med uppfläkt badrock… och inget mer. Om detta var min marknadsföring av mig själv, så kan man uttrycka det milt och säga att: det var inte mycket till annonsorgan jag hade att visa upp.

Hon såg också när jag vaknade och förklarade på ett mycket utförligt sätt att jag inte visste var hon kunde få svar på sina bowlingfrågor. Detta gjorde jag efter att ha draperat min blottade kropp med morgonrocken.
Men jag vågade inte resa mig upp utan låg där på rygg mellan två mycket förvånade kvinnor och pladdrade på som om detta var min naturliga konversationsställning. Hur utvecklande det var för mig att nå en ny och förbättrad position i sällskapslivet i Örebro, kan ni säkert gissa er till själva. Jag har, av förklarliga skäl, ingen som helst kontakt med den tjejen idag. Det har jag inte med min dåvarande sambo heller, för den delen.

Idag är jag en annan människa. Jag tål Whisky mycket bättre nu och jag har aldrig, ALDRIG mer vaknat upp med viljan av att omedelbart hoppa upp ur sängen på grund av den inre uppmaningen:

UPP OCH HOPPA!

Det har jag inte VÅGAT sedan dess.