En av de mest skrockfulla personerna på den amerikanska proffstouren i bowling, PBA, är utan tvekan Ryan Shafer. Listan kan göras hur lång som helst på saker som han måste hålla sig till för att inte göra ödets gudar på dåligt humör.
Alltid samma kläder som bärs på exakt samma sätt under en spelvecka är en av dessa punkter på denna lista. (Hur han fixar det där med tvätt förtäljer inte denna historia). Ett annat måste är att han bara spelar med klot som har serienummer 5 eller 8. Ytterligare saker på listan som är i gränslandet mellan vidskeplighet och tvångstankar är att han alltid tar upp klotet från klotreturen med vänster hand innan han skall spela.
Jag hade möjlighet att studera honom i samband med en Europatourtävling i tyska Viernheim år 2005. Han och ytterligare några av PBA-proffsen var där. Dessutom det allra bästa som fanns att uppbringa i Europa samt också den sympatiske australiensaren Jason Belmonte.
Under ett av spelpassen så fick jag se en liten fyrkantig låda som Ryan bar i sin livrem. (Lådan syns i nedanstående klipp).
Jag vet att när PBA-spelarna är i TV-sända finaler så blir dom utrustade med trådlösa mikrofoner och sändarna består av små fyrkantiga lådor som fästs i livremmen.
Herregud, tänkte jag. Hur vidskeplig får man vara?
Gör han en sådan förberedelse inför ett eventuellt finalspel i varenda tävling att han ALLTID spelar med en ”Myggsändare” i byxlinningen. Det måste jag fråga honom om.
Jag försökte få ett bra tillfälle att prata lite förtroligt med honom för att efter ett tag kunna smyga in frågan på ett naturligt sätt, varför han spelade med ”lådan” i linningen.
Då jag aldrig fick något riktigt bra läge att göra det så beredde jag mig på att helt sonika gå fram till honom och fråga. Rakt ut bara, inga krusiduller här inte!
Men precis när jag var ett steg ifrån honom så hörde jag att han bad sin fru:
- Kan du hjälpa mig och kolla så att min insulinpump sitter som den ska.
Jo det hade varit fint det om jag hade kommit med min fråga. Så nära hade jag aldrig varit att ställa en korkad fråga till ett PBA-proffs. Vilken tur jag hade.
Den turen varade i exakt 15 minuter…
I väntan på starten satte han sig ner på en bänk bakom spelarområdet tillsammans med sin fru och försökte slå ihjäl en halvtimme. En sysselsättning som inte är speciellt kul. Det vet jag. Dom såg verkligen ut att lida.
Som den sociale typ jag är så tänkte jag att jag kunde tilltala dom lite käckt, sådär, för att sedan göra en intervju med honom. Tid fanns det innan han behövde gå upp på banorna. Så det gällde bara att ”komma in rätt i sammanhanget”.
Så nu kommer vi in på det tredje exemplet på listan över felsägningar.
Felaktiga ord
Jag hade ingångsrepliken klar:
- Jasså här sitter ni era uttråkade amerikaner.
Men istället för att säga:
- And here are you the bored Americans.
Så högg jag till med:
- And here are you the boring Americans !!
En “replikhåv”, en “replikhåv” ett Kungarike för en “replikhåv”, var väl ungefär vad som flög igenom mitt huvud under tiden Mr. and Mrs. Shafer med oerhört förvånade miner tittade på mig och sa… just ingenting.
Skulle tro att jag använde mina 15 minuter att förklara vad jag egentligen ville ha sagt. Därmed inte sagt att de blev speciellt mycket klokare på mitt eventuella budskap.
Innan jag gick så tog jag ett kort. Och jag kände att jag hade gett dem vatten på kvarnen i deras uppfattning om Européer.
”Dom är inte som oss amerikaner.”
Den enda behållningen jag har från mötet med den 3-faldige PBA-vinnaren, är detta kort. Jag är en bland de få journalisterna som fångat Ryan Shafer när han verkligen ser road ut.
Alltid samma kläder som bärs på exakt samma sätt under en spelvecka är en av dessa punkter på denna lista. (Hur han fixar det där med tvätt förtäljer inte denna historia). Ett annat måste är att han bara spelar med klot som har serienummer 5 eller 8. Ytterligare saker på listan som är i gränslandet mellan vidskeplighet och tvångstankar är att han alltid tar upp klotet från klotreturen med vänster hand innan han skall spela.
Jag hade möjlighet att studera honom i samband med en Europatourtävling i tyska Viernheim år 2005. Han och ytterligare några av PBA-proffsen var där. Dessutom det allra bästa som fanns att uppbringa i Europa samt också den sympatiske australiensaren Jason Belmonte.
Under ett av spelpassen så fick jag se en liten fyrkantig låda som Ryan bar i sin livrem. (Lådan syns i nedanstående klipp).
Jag vet att när PBA-spelarna är i TV-sända finaler så blir dom utrustade med trådlösa mikrofoner och sändarna består av små fyrkantiga lådor som fästs i livremmen.
Herregud, tänkte jag. Hur vidskeplig får man vara?
Gör han en sådan förberedelse inför ett eventuellt finalspel i varenda tävling att han ALLTID spelar med en ”Myggsändare” i byxlinningen. Det måste jag fråga honom om.
Jag försökte få ett bra tillfälle att prata lite förtroligt med honom för att efter ett tag kunna smyga in frågan på ett naturligt sätt, varför han spelade med ”lådan” i linningen.
Då jag aldrig fick något riktigt bra läge att göra det så beredde jag mig på att helt sonika gå fram till honom och fråga. Rakt ut bara, inga krusiduller här inte!
Men precis när jag var ett steg ifrån honom så hörde jag att han bad sin fru:
- Kan du hjälpa mig och kolla så att min insulinpump sitter som den ska.
Jo det hade varit fint det om jag hade kommit med min fråga. Så nära hade jag aldrig varit att ställa en korkad fråga till ett PBA-proffs. Vilken tur jag hade.
Den turen varade i exakt 15 minuter…
I väntan på starten satte han sig ner på en bänk bakom spelarområdet tillsammans med sin fru och försökte slå ihjäl en halvtimme. En sysselsättning som inte är speciellt kul. Det vet jag. Dom såg verkligen ut att lida.
Som den sociale typ jag är så tänkte jag att jag kunde tilltala dom lite käckt, sådär, för att sedan göra en intervju med honom. Tid fanns det innan han behövde gå upp på banorna. Så det gällde bara att ”komma in rätt i sammanhanget”.
Så nu kommer vi in på det tredje exemplet på listan över felsägningar.
Felaktiga ord
Jag hade ingångsrepliken klar:
- Jasså här sitter ni era uttråkade amerikaner.
Men istället för att säga:
- And here are you the bored Americans.
Så högg jag till med:
- And here are you the boring Americans !!
En “replikhåv”, en “replikhåv” ett Kungarike för en “replikhåv”, var väl ungefär vad som flög igenom mitt huvud under tiden Mr. and Mrs. Shafer med oerhört förvånade miner tittade på mig och sa… just ingenting.
Skulle tro att jag använde mina 15 minuter att förklara vad jag egentligen ville ha sagt. Därmed inte sagt att de blev speciellt mycket klokare på mitt eventuella budskap.
Innan jag gick så tog jag ett kort. Och jag kände att jag hade gett dem vatten på kvarnen i deras uppfattning om Européer.
”Dom är inte som oss amerikaner.”
Den enda behållningen jag har från mötet med den 3-faldige PBA-vinnaren, är detta kort. Jag är en bland de få journalisterna som fångat Ryan Shafer när han verkligen ser road ut.
Vilken merit !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar