Jag var bäst i Super-Six

Så var den milstolpen uppnådd.
Målet var att mäta sig med världseliten i bowling. Det är nu nått, passerat och numera att betrakta som klassisk bowlinghistoria. Jag skakade om både nuvarande elitspelare och bowlare som tillhört den absoluta världstoppen i sitt kön. Två mycket meriterande skalper blev det och det är ju imponerande med tanke på hur lite jag har tränat inför detta.

I ett tidigare inlägg har jag berättat att jag i min planering hade utmanat världens mest medaljtyngda bowlare genom tiderna, på en ”korv med bröd” vid en Earlybird-start på Örgryte IS SuperSix-tävling. Den bowlare jag utmanat var ingen mindre än Åsa ”Aasa” Larsson. Västgötatjejen som har vunnit allt som går att vinna som bowlare inom och utom Sveriges gränser.

Nu hade vi vår dust. Och visst blev det så att jag var den som fick stå för notan när röken skingrats. Men ni skall veta att marginalen var så liten som en enda…
Fatta ! En enda.
Snacka om att jag känner en viss tillhörighet med toppen av världsbowlingen. Visserligen är det några år sedan Åsa stod på topp, men ändå!
JAG. Av alla människor vara bara en enda, ifrån att vinna över henne. Otroligt.

Själv spelade jag mina serier i par med den unge Mattias Wetterberg, nybliven ”kung” i den variant av ”Sten-Sax-Påse” som Svenska Bowlingförbundet har döpt till Strike-Out. Det är en form av särskiljning som kommer till stånd när två lag inte kan skiljas åt i det som kallas ”Skiljeserie” utan måste på något vis skiljas ifrån varandra på annat sätt.

Istället för att sätta sig ner och titta på vem som har spelat bäst bowling de senaste 5 timmarna så låter man en spelare från varje lag utföra ETT slag till. Den som får en strike vinner och får komma till Elitserien. Den som missar att putta ikull alla 10 käglorna i ett enda slag, får spela i en lägre division ett helt år. Samtliga inblandade tar sig därefter en funderare på om de skall ta ut licens för nästkommande spelår.

I helgen fixade Mattias en sån där viktig strike som betydde en plats till nästa års elitserie för hans klubb Full House. Kan tyckas lite orättvist gentemot motståndarna men rättvisa är nu inget som har satts i främsta rummet när nya regler hittas på. Och den inställningen är inget som främjar medlemsutvecklingen inom Svensk Bowling.

Istället snackas det om ”spänning” och ”bäst-när-det-gäller”. Tyvärr så är bowlingen vare sig direktsänd eller spelbar på oddset. Så den spänningen är det bara publiken i hallen som får uppleva, och den gruppen är i en del fall inte speciellt stor.

Åter till mitt möte med Mattias Wetterberg! En ung och mycket lovande spelare som, om han fortsätter att utvecklas, snart kommer att finnas med i diskussionerna om hur ett framtida landslag skall se ut. En spelare som med lätthet borde spela av mig min nyinköpta skjorta (bilden nedan). Han borde inte ens behöva anstränga sig…

Tror ni han lyckades med det ?
Knappast !!! I den viktiga serie fyra, då ni som bowlare vet att banorna öppnar upp sig, var han totalt chanslös när den gamle Fossilen slog till med ett antal perfekta strike (varav några var tunna på vänstersidan s.k. "Brooklyn suburb"...) Strikar som drog plösen över ”lillgrabben” med siffrorna 242 mot 235. Det är så ungtupparna skall sättas på plats!

Men nu blev väl inte min ”comeback” en fullträff på alla plan...
Åsa slog mig,som sagt, med EN. Då snackar vi EN serie. Hon var 170 pinnar bättre än mig. Och det resultatet hade jag fått fullt upp med att slå även om jag hade fått chansen, utifrån att jag bara hade två serier bättre än 160. Dom var på 242 och 211. Som den ödmjuke människa jag är (det är faktiskt en av mina starkaste sidor som människa), så sträckte jag fram min hand efter nästan tre timmars spel, en hand...
som innehöll en Korv med bröd och sade:
SNYGGT JOBBAT Åsa!!
(Landslagscoach Larsson längst t.v. från EM i Tyskland 2006)

Men Wetterbergsjunioren då?
Blev inte han, totalt, uppläxad av en gammal rutinerad Fossil ?
Nej, tyvärr. I de andra 5 serierna vi spelade tillsammans nådde han över 1200. Jag fick ihop ungefär 800.

Men jag kommer att leva länge på att Åsa bara slog mig med EN (serie) och att Mattias Wetterberg ”vek ner sig” i den viktiga serie 4. Den typen av vinklingar går det alldeles utmärkt att göra inom svensk bowling.

Ty i bowlarnas värld är inte det viktiga att få fram den bäste spelaren. Det viktiga är att vara ”bäst när det gäller”. Och min personliga åsikt är att det är i serie 4 "det gäller". Precis då, när banorna öppnat upp sig
I den slog jag 242!!
Mattias nådde bara 235 !!
Och stackars ”föredettingen” Åsa skrapade inte ihop mer än sketna 209, inklusive damhandikappet på 8 poäng.

Går vi vidare så hittar vi att inte ens Juniorernas, numera legendariske, förbundskapten, Mats "Klossen" Olsson, hade en lösning i fjärde serien.
Men det hade däremot, "springpojken" på GAPS Pro-Shop, Malten Ahlqvist.
HAN hade full fokus !
(fattas bara annat, han har ju varit i final på Europatouren, det har aldrig "Klossen" varit).

Men, totalt !!!
Titeln ”Bäst-när-det-gäller” den vann jag !!!! Inget snack om den saken.
Åtminstone utifrån mitt sätt att se det. Man tittar på serie 4. Serien då det gäller att vara på hugget när banorna "öppnar upp sig."