Lokal(t) (van)sinne

Jag har en rätt hygglig förmåga att hitta dit jag skall och även tillbaka dit där jag kom ifrån. Lokalsinne kallas det. Om det verkligen är ett sinne eller inte har jag ingen aning om. Men jag brukar ha rätt bra koll på Norr och Söder och på något omedvetet sätt notera detaljer som kan hjälpa mig i mina ansträngningar att hitta när jag skall någonstans samt även memorera vägen dit för att kunna orientera mig på hemvägen.

Annat är det med några andra personer jag känner. Utan att gå in i några detaljer vilka de är (Jag har lovat Martin, David, Philip och Vincent att jag skall var ytterst diskret i denna fråga) så känner jag mig tvungen att delge för er hur svårt det kan vara att umgås med typer med just denna nedsatta orienteringsfunktion.

Bordtennis i Örebro. Rum beställt på Behrn Hotell.
En vit skåpbil har passerat stadsgränsen och är på väg in mot centrum.
- Titta där står det Behrn, sväng höger.
Efter ett tags irrande på stadens gator framträder en stor fotbollsarena.
- Men det här är ju inget hotell.
En snabb inventering av gatskyltar i närheten ger bränsle på irrandets eld.
- Ja. Nu ser jag skylten Behrn. Sväng vänster där borta.Nya gator, annorlunda hus men inget hotell.- Nähä, det verkar inte vara rätt. Ett annat örnöga får napp.
- Kolla där står det Behrn…


Under samma tid jag åkte tåg från Åmål till Närkes huvudstad så snurrade det en vit skåpbil med några förvirrade unga män och letade efter hotellet. Det de inte visste är att ungefär varannan plats och byggnad i Örebro har något med namnet Behrn i sig. Stadens store byggherre har givit namnet åt det som förut hette Eyravallen. Idag heter det ”Behrn Arena” och bland mycket annat, så har även detta efternamn kommit att ingå i namnet på ett av stadens centrala hotell.

Bowling i Hagfors. Hemresa.
Jag hade efter uträttad produktion åkt mina 15 mil hem och blev uppringd av ett känt mobilnummer.
- Hej. Har ni kommit hem nu?
- Nej inte riktigt. Du vi står i en korsning nu. Det står Ludvika åt ena hållet och Gävle åt det andra. Vilket skall vi ta.
- Inget ! Vänd bilen och åk 10 mil tillbaka till Hagfors och fortsätt söderut. Så är ni hemma i Stockholm om lite drygt 4 timmar.

Ibland får jag nästan panik om någon lämnar lokalen där vi är för att ”Gå ut en sväng och sträcka på benen”. Hur lång sträcka de benen kommer att behöva svänga för att hitta tillbaka igen kan variera från meter till mil.

Men GPS då ?, frågar sig kanske vän av ordning.
Borde inte det vara lösningen?
Jodå GPS finns och används också ofta när den skall användas för att hitta till en förutbestämd uppsamlingspunkt för teamet. När det börjar närma sig tid för sammanträffande brukar de som skall uppsamlas ringa för att höra sig för hur lång borta transporten är. I de lägena är det inte så bra att den som sitter med GPS:n i blickfånget har en sådan som är kombinerad med mobiltelefonfunktion.
- Hallå ?... Jaha, nu kopplade den bort GPS-funktionen.
(En GPS/Mobiltelefon har sämre simultanförmåga än en normal man).
Ja så blev det ytterligare en vilsen åkning att lägga till handlingarna.

Vid något tillfälle har jag sagt att om flera av dem går in i en hiss och dörrarna går igen så finns det ingen garanti att de kommer att dyka upp i samma hus de startade i. Men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig det scenariot som spelades upp för någon vecka sedan.

Bowling i Malmö.
Ny kameraman skall ansluta teamet i Malmö via tåg från Stockholm.
In i det längsta försökte jag sälja in lösningen att han skulle ta en taxi från stationen till hallen. Men med argumentet ”Hallå. Järnvägsstationen tur och retur. Hur svårt kan det vara?”, så begav sig XX iväg med GPS/Mobilen.Det är inte svårt alls, om man inte är kapabel till att göra det svårt. Och framför mig hade jag en naturbegåvning i denna ädla konst.

Med ena ögat fastnaglat på GPS:n och det andra i Malmös rusningstrafik var bilen på väg till Järnvägsstationen. Då ringer telefonen och GPS-funktionen försvinner.
- Jag är snart framme nu, säger YY i tåget.
-Jag med, säger XX i bilen.
Ny signal efter 20 minuter.
- Vart är du?
- Det blev lite vilse när GPS:n slocknade, men jag tror att jag är snart framme. Gå ut och ställ dig så att jag kan se dig.
Efter ytterligare 10 minuter.
- Vart är du nu?
- Utanför men jag ser dig inte.
- Vi kanske är vid två utgångar. Jag går bort till O´Learys och ställer mig.
- Ja kan se O´Learys nu. Jag går dit bort nu. Men kunde du inte valt något lite närmare?
- ???
- Ja nu är jag utanför. Var är du?
- Jag är också utanför men jag ser dig inte.

De båda går nu runt, runt, runt utanför O´Learys. Men ingen av dem lyckas upptäcka den andre. Då kommer ”färdtjänsten” på att ställa en intelligent fråga:
- Vilken stad är du i ?
- Jönköping, var annars ???
- Men du ! Vi vill nog att du kommer till Malmö för det är där VI är.

Det vara bara att sätta sig på tåget till Herrljunga för byte till tåg mot Skövde och där kliva på det tåg som går mellan Stockholm och Malmö och där han gått av Malmö-tåget två timmar tidigare.