Ont ! Det gör ont !

Nog har man en del strängar på sin lyra även om instrumentet ibland låter en smula ostämt. Av någon anledning så blev jag för några år sedan intresserad av zonterapi. Ni vet det där med att man har olika punkter under fötterna. Punkter som om man trycker på dom kan påverka i stort sett alla ställen på kroppen. Jag insåg att om man kunde lära sig lite om det så kunde man ju hjälpa folk som hade ont någonstans.

Jag läste det jag kunde komma över och köpte även en del böcker. Folk att praktisera på fanns det gott om och faktum är att jag lärde mig en del. Framför allt så hittade jag vid ett flertal tillfällen punkterna som lindrade huvudvärk och migrän. Kunskap som jag förstod var värdefulla för alla och envar som fått sig en ”Betongkeps med inåtvända taggar”.

En av de drabbade som jag ”hjälpt” var den förre förbundskaptenen i Bowling, Magnus Johnson. Platsen var Tali Halle i Helsingfors under Europatourtävlingen Ballmasteres Open. Året var 2005. Under ett av kvalpassen såg jag Magnus sitta på läktaren med ett, milt sagt, besvärat uttryck och jag kände igen symptomen.
- Huvudvärk, frågade jag.
- Ja, rätt ordentligt, svarade han.

Jag berättade för Magnus om mina nyvunna kunskaper i ”fotsuletryckning” och föreslog honom en kostnadsfri behandling. Han insåg att jag knappast kunde göra saken värre så han mottog mitt förslag med tacksamhet.

I ett av omklädningsrummen strippade han av sig sina fotbeklädnader och lade sig på en bänk. Jag satte mig på en liten pall vid fotändan och gjorde först en avkopplande fotmassage under det att jag berättade för Magnus vad som skulle hända.
- Nu skall jag snart leta upp de punkter som är sammanlänkade med ditt huvud och dina bihålor. När jag trycker på dom så kommer du att känna en smärta. Den kommer jag att märka och då kommer jag att göra en ”akupressur” (det är helt enkelt inget annat än att jag trycker på den punkten en stund). Du kommer att ha ont då och det är bra. Efter några sådana tryck så kommer huvudvärken att släppa. Lita på mig, sade jag.

Det gjorde han men det skulle han inte ha gjort.

- Här verkar det finnas en punkt som ger dig smärta!
- Ja där gör det ont, sa Magnus.
- Då sätter jag tryck där en stund, svarade jag.

Det gjorde verkligen ont på honom det märkte jag på att han spände sig i hela kroppen för att kunna stå ut med smärtan. Efter en första omgång lät jag honom vila och förberedde honom och mig inför nästa smärtsamma tryckning. Denna gjorde om möjligt ännu ondare för nu tyckte jag mig höra att han stönade lite också.

Jag tänkte att om han får sig en tredje omgång så skall vi nog vara i hamn och han kan känna huvudvärkens förlamande grepp släppa. Men precis innan jag skulle sätta tummen i främre delen av ”pektåns” undersida fick jag se något som inte stämde. Det såg ut som att den tån var lite rödare än dom andra. Så jag tog en ordentlig titt och upptäckte…

Ett nageltrång !!

På den ena sidan hade nageln irriterat den intilliggande huden så att han fått en inflammation. Så det var väl inte så konstigt att det gjorde ont i tån när jag pressade på den svullnaden.

Vi avbröt min behandling och Magnus återvände till läktaren med precis lika mycket huvudvärk som tidigare. Men nu hade han kompletterat den med ungefär lika mycket smärta i den andra änden av kroppen i det inflammerade nageltrånget.

Tur att Magnus är Magnus. Han hade överseende med de oväntade effekterna av mina helande händer och vi kan fortfarande prata med varandra. Men jag har aldrig fått röra hans fötter efter det.