Livet är en direktsändning (4/5)

Nyligen fick jag ett mail ifrån en person som sade:
- Jag blir så trött på folk som inte har något att säga.
- Åsså säger dom det.

Just att prata när man egentligen borde vara tyst är en olat som många, inklusive jag själv, har. Men det finns tillfällen där det borde vara tyst och så är det inte det. Det kan ibland bli dråpligt när det handlar om att det är det tekniska som är orsaken.

Tidigare i år sände vi från en stor Bordtennis- turnering i Örebro, Safir International och Junior Circuit. Spelare från ett stort antal länder deltog och av den anledningen ville arrangören att vi skulle kommentera på engelska.

Vid min sida hade jag under större delen av sändningen den engelske förbundskaptenen Linus Mernsten. En fantastisk person som hade full koll på både spelet och spelarna. Vi snackar riktigt FULL koll. Han visste allt ifrån hur varje spelare hade spelat i hela sin karriär till vilken typ av racket de använde vid varje specifikt tillfälle.

Från denna produktion har jag några starka minnen i kategorin Felsägningar. Framför allt är det två episoder som har etstat sig fast i minnet och tack vare min kollega Martin på LiveStream så lär jag inte kunna glömma bort dem heller.

Som kommentator har jag viss teknisk utrustning till min hjälp. I det ena örat har jag en ”snäcka” där jag kan få instruktioner, eller ibland också gapskratt, av Martin som sitter vid kontrollbordet. På det andra örat hänger en mikrofon, en så kallad ”mygga”. Från den är det trådlös överföring till Martin som kan avgöra om jag skall ”ligga ute” eller vara bortkopplad. Jag har också en möjlighet att stänga av micken själv om jag vill säga något som inte skall gå ut i sändning.

Tack vare att jag är trådlöst uppkopplad så kan jag röra mig ganska fritt på en tävlingsarena. Det gör jag också, till Martins stora förtret då han ibland har svårt att lokalisera var, i hela friden, jag håller hus. Vi har ett kommentatorsbord där det finns en bildskärm som är uppkopplad mot Internet. Jag kan se vilka bilder som går ut och jag kan också se, och kommentera, det som händer på den chatt som vi öppnar upp under sändningen.

Nu över till listan över felsägningar och punkten:

Tekniska anledningar. (Saker som sägs när mikrofonen skulle ha varit avstängd.)
Eftersom det var sändning från 10:00 på förmiddagen till långt in på sen eftermiddag så hade vi en del pass där vi inte kommenterade det som sändes.

Vid ett av dessa kommentatorsavbrott stod jag vid vårt bord som var placerat långt upp på läktaren. Helt plötsligt får jag se en mycket söt tjej gå upp mot vår ”studio”. I sin hand hade hon en bricka som var fylld med kaffekoppar, smörgåsar och lite goa´ kakor. När jag såg vart hon var på väg så fylldes jag av något som kan betecknas som någonting mellan förälskelse och tacksamhet. När hon var framme hos oss tittade jag på henne och log. Och så sa jag:
- Men du är väl för jävla söt ändå !

Fint sagt. Hon hörde det och Martin hörde och några tusen till runt om i världen hörde det för inte hade väl jag stängt av knappen till min mikrofon inte. De som hade hört mig och Linus kommentera bordtennis på engelska hade nu suttit och tittat på tävlingarna i en kvart utan något kommentatorsstöd. Och helt plötsligt hör dom min ”kärleksförklaring”. Behöver jag säga att det blev rätt bra fart i chatten efter det.

När jag ändå är igång så kan jag väl ta en felsägning till. Den hamnar i kategorin:

Felaktiga ord
Linus Mernsten är ett svenskt bordtennisorakel som arbetar med det engelska landslaget i sin roll som förbundskapten. Hans uppgift är att få fram ett slagkraftigt lag till London OS 2012. Ett uppdrag han med säkerhet kommer att lyckas väl med. Handlar det bara om att han har tillräcklig kunskap om det han håller på med så behöver varken Prins Charles eller Drottning Elisabeth vara oroliga.

Under en av matcherna konstaterade Linus att en av de kvinnliga spelarna, som vi hade i bild, spelade med ”korta nabbar” på sin racket. På engelska heter det ”short pimples”. Givetvis spann jag ju vidare på det och ställde en del frågor om hur just den detaljen påverkade hennes spel och matchbilden för övrigt. Linus svarade sakkunnigt på mina frågor och matchen gick vidare.

När det drog ihop sig till semifinaler så hade vi tjejer i bild igen. Och eftersom jag nu kände att jag hade lärt mig en del om bordtennis så ville jag ju briljera med min kunskap när jag ställde frågor till Linus. Så jag satte igång att fråga.
MEN!
När jag kom till det där med vad nabbar hette på engelska så fångade jag fel ord ur mitt förråd. Jag skulle fråga honom om han såg om ”hon kinesiskan” spelade med korta eller långa nabbar. Men just ordet nabbar blev fel. Istället för att säga ”pimples” så sade jag ”nipples", och det är inte riktigt samma sak.

Ni skulle ha sett hans min när han insåg att det var han som skulle reda ut det här med om ”hon kinesiskan” spelade med korta eller långa BRÖSTVÅRTOR.

Stackars Linus.

Men om du läser det här, Linus, så vill jag framföra mitt tack för vad du gjorde under hela vår sändning och ett extra tack till att du kunde reda ut hur bröstvårtornas beskaffenhet påverkar spelet i bordtennis på elitnivå.

Tack Linus !