Jag har växt ifrån det där med NAPP !

Oj! Vad det hände mycket denna sommar. Lite grand skall jag berätta här på Digitalt Syre, men bara lite. Vissa detaljer tänker jag behålla för mig själv.

En mycket trevlig dag hade jag i början av juli då jag blev inbjuden som ”hedersgäst” till Lidköping och Bowlingklubben BK WIK:s årliga ”kanalmete”.
Ja de sade inte uttryckligen att jag var ”hedersgäst” men jag uppfattade mig ändå som att jag var en sådan.
Det är min fulla övertygelse att jag är den ende levande person som kan göra den staden trevligare med min blotta närvaro. SÅ trevlig är den.
Kan ni förstå det?

Den And-däktigt tysta publiken inramade 2009 års WIK-mete under det att metmaskar dränktes i Lidan. Problemet var väl att jag inte lyckades speciellt väl i själva tävlingsmomentet då jag aldrig varit vän med fiskarna. Eller är det kanske just på grund att jag ÄR vän med fiskarna som jag aldrig får några på kroken. När tävlingen var över delade jag sista platsen med några av mina bowlande vänner och den mycket trevliga gräsanden, som var i stort sett den enda publik vi hade under den ytterst prestigefyllda kampen.

Den som vann hela tävlingen var den oerhört tävlingsfokuserade JN. Han var den som fick upp flest fiskar. I hans fall betyder storleken ingen större roll (inte här heller) så han hade utrustat sig med det minsta tänkbara i krokväg. Som bete använde han pormask och resultatet blev därefter.


Dessa löj-lika fiskarna drog han upp i parti och minut och när pormaskarna tog slut så letade han maskor på HELT andra ställen.

JN är en mycket välkänd bowlare som vunnit flera riktigt stora bowlingtävlingar. Däribland Super Six. Man kan spåra en likhet mellan hans fiskar och hans hans strajkar då en del av dessa, enligt hans konkurrenter, ibland kan te sig en aning löj-liga.

Ett tag trodde man sig se att denne JN fått något ordentligt på kroken. Först var det en jättelik orange Blås-fisk och sedan en så kallad Commerce-Torsk. Men det visade sig sedan att det helt enkelt handlade om en Förtöjningsboj och en strandnära Björk.

För en blytung insats svarade en av tävlingsarrangörerna, MB. Han försökte förutse tävlingsresultatet genom att "spå i Aborrfjäll" men då dessa lyste med sin frånvaro fick han nöja sig med en sketen handflata.

Junioren AE fann inget större nöje i att meta utan ägnade sig istället åt den svåra konsten att dressera en Mört. Efter en lång stund fick han faktiskt en liten pigg firre att lyckas med konststycket att ”spela död”. Liknande trick har han lyckats med på bowlingbanan då han vid ett flertal tillfällen fått motståndarkloten att uppträda på samma sätt som Mörten.

Några av fiskarna var amerikanska turister och här är de fångade av en WIK-val som håller på att ge dem spö. Något denne WIK-are har svårare att ge sina motståndare på bowlingbanan. De som hade hörseln i behåll kunde höra en av de små fiskarna ringa hem och meddela:
”-Right now I´m in Lidkoping. What a BORE!”

Gästvänligheten är stor i denna Vänerort och värdarna från BK WIK visade gärna upp den vackra staden för den amerikanska familjen Bobby Fisher med fru och yngel. Detta för att lätta upp. den i deras ögon, ganska tråkiga stämningen.

En av deltagarna påstod att han stack hemifrån när han såg myriaden av folk med metspön som drog sig mot kanalen. Att han inte utgjorde något större hot mot segern visste alla. Hans lilla egenhet att rita en krumelur på sin vänsterarm för varje gång han fått napp men ingen fisk, bevisar att han inte är någon vinnartyp i denna sport. Då är han bättre på att inmundiga, så kallad, Maltbuljong. Snacka om hälsofreak.

Att citroner är ett kulinariskt tillbehör till fisk vet alla. Det syrliga i citronen matchar fiskens milda smak. Men det gäller att hitta rätt surhet. Just i det här fallet blev det extra svårt att se vem som var surast.



Jag lyckades jag få totalt FYRA fiskar innan kvällen var över, vilket var ett ovanligt bra resultat för mig. Det är ungefär fyra fler än vad jag brukar få.

Dagen fortsatte på W:s uteplats som för kvällen var helt musfri sånär som på en individ (men vi är inne i en gråzon där).




Irene Ilska gav samtliga män något att tänka på samt gav en av dessa även en kärleksfull ömhetsbetygelse.

Kvällen avslutades till slut med att alla somnade gott.

Undrar vad han hade som godnatt-musik ???