Så var man på banan då.

Bloggare !

Jag ?!?!

Men OK då. Har man ägnat större delen av sitt vuxna liv åt att skriva så kan man ju lika gärna blogga också. Ämnen att skriva om saknas inte och inte tid och inte kreativitet heller, för den delen. Det är väl det där med självdisciplin och sån´t där som kan ställa till med lite problem.

Och jag inser att jag har en del att lära av en del andra bloggare. En av dem som jag har haft STORT nöje av att följa är Miss Juni på Metrobloggen. Vansinningt underhållande och jag skulle vara glad om man bara hamnade i närheten av hennes nivå vad beträffar läsvärdhet och intensitet i skrivandet.

Ibland ser jag ut så där som jag gör på bilden ovanför, men det är inte så ofta. Från början var den figuren bara en fiktiv person i en kåseriserie. Men efter diverse övertalningar så fick jag förlösa honom och få ut honom ur garderoben (nej, inte en så´n garderob...). En ganska tragisk typ om man skall vara riktigt ärlig. Men han var vansinnigt kul att skriva om vilket jag gjorde i tidningen Bowlaren under några år. Och när han väl fick ett ansikte så gjorde det inte ont att visa upp honom (eller Britney Spears-looken) heller. Nu är han begraven i skrivform, men dyker ibland upp i kretsar när man som minst förväntar sig ett besök.

Under denna bloggresas gång skall jag i små portioner ge en beskrivning av mig och även visa bild på hur det ser ut när jag gestaltar "hans fru", vilket också är en syn för gudar.

Eller så är det inte det...