tisdag 24 mars 2009

Hur länge har jag hållit på egentligen?

Idag har jag tränat igen. Det behövs ingen driven instruktör för att se att det behövs. Visserligen träffar jag där jag siktar ibland men eftersom jag då har valt fel ställe att starta ifrån så blir effekten därefter.

Och hur kan det komma sig att jag kan så många olika sätt att spela på. Ibland känns det som att jag behärskar varenda teknik i bowling... som inte är effektiv. Kanske är det så att jag varit med för länge. Nu när jag är tillbaka till Åmål igen och börjat spela i gamla Karlbergshallen så är det inte någon kvar av "de gamle". Till och med många deras avkommor har lagt av efter långa, och i vissa delar, framgångsrika karriärer.


Var det så här det såg ut när jag började bowla?

I så fall kanske det inte är så konstigt att jag lärt mig saker som
hindrar mina 200-serier att uppträda som på ett pärlband.

Hur som helst så blev det skrala 745 idag. På den nivån lär jag inte spela till mig någon mat av betydelse på Super Six i Göteborg.

Det enda som var lustigt idag var att den jag spelade i par med är gift med min min allra första kärlek. Hon var 5 år och jag var väl 7 år. Hon skulle gifta sig med mig och ha en peng på huvvet (hon hade missuppfattat det där med att det var en krona som bruden skulle bära på huvudet under bröllopsakten). Sedan skulle vi äta det godaste hon visste efteråt.
Leverpastejsmörgåsar ! Så hade hon tänkt.
Nu blev det inte så och jag har aldrig frågat hur hennes bröllop blev. Det enda jag vet är att dom varit gifta i en sjujädrans massa år nu och att han slog precis lika mycket som mig idag.

Jag såg att den jag utmanat på "Wurren" inte hade världens bästa dag på jobbet i helgens seriesepel. Men jag vet ju att hon är en tävlingsmänniska av rang. Så när det kommer till tävlingsläge där prestigen står i främsta rummet och när hon väl fått vittring på Sibyllas stolthet då måste jag väl upp på 210 i snitt för att det inte behöva ta upp plånboken i korvkön.

Men nu är det vadet inte det enda jag gått in i. Någon gång, senare i år, skall jag dra ihop två av Sveriges mest kända och fortfarande aktiva idrottsstjärnor och para ihop dem med varsina två landslagsmän i bowling för ett mästarmöte. I ett svagt ögonblick föreslog jag också att jag själv kunde bli den ena parten i ett tredje par. Som partner skulle jag ha mamma till en av idrottsstjärnorna.
Innan jag visste ordet av så bifölls mitt förslag med akuratess.

Vad håller jag på med ?

2 kommentarer:

  1. Hon skulle även ha sås med gräs i (dillsås) på bröllopet."Peng" på huvudet hade hon, men det blev ingen leverpastejsmörgås eller sås med gräs.

    //Terje & Maria

    SvaraRadera
  2. Denna kommentar har jag inte sett förrän nu.
    Sköt om er !!

    SvaraRadera

Besökare