Buss på SJ !

Måndagsmorgonen startade på bästa sätt. En liten Maja kom med en kram och lillebror Lukas gjorde som han brukade göra, nämligen likadant som sin storasyster. Efter diverse fotkittling och navelpetning på mig av de båda guldklimparna så befann jag mig i vaket tillstånd och började förbereda mig på att åter få bli omhändertagen av SJ på min resa mot Åmål.

Påstigningsstation var Skövde och efter en bilresa på dryga halvtimmen i snöstorm och slask befann jag mig på stationen i denna garnisionsstad. Även om det idag inte är lika militärt som det var år 1975 då jag gjorde tre månader av min militärtjänstgöring i just Skövde, så är sig mycket likt. I alla fall när man står på perrongen och tittar på järnvägsspår.

På andra sidan spårområdet ligger fortfarande det hus, i Boulognerskogen, som på den tiden inrymde ett diskotek. Det var där jag för första gången blev varse att Pernod blir grumligt när man häller vatten i den ljusgula anisspriten. Bartendern gav mig en uppgiven blick när jag begärde att få en ny då min ”tuting” inte såg riktigt frisk ut. Men det är en helt annan historia.

Mitt X2000 rullade in i tid och denna del av resan började ju i alla fall bra. Men det ger inte SJ någon poäng i matchen som just då stod 6 – 6 mellan mig och järnvägsbolaget. Tyvärr varade det inte länge. På söndagen hade det skett en tågurspårning i Herrljunga vilket föranledde att det bara var enkelspårsdrift förbi Äppelciderns okrönta huvudstad, i alla fall i Sverige.

Varför vi skulle stå stilla i en timme och låta tre tåg passera förbi fick jag aldrig någon klarhet i. Men där stod vi och var hyggliga åt en massa människor som valt att lämna Göteborg och bege sig mot Stockholm. Ingen av dessa hade en tanke på att jag gärna ville nå det tåg som skulle ta mig från Götet hem till min egen säng i Åmål.

Eftersom jag själv hade haft full koll på allt mitt medhavda bohag och vårdat mina prylar till att vara lika hela som när jag vaknade i Mölltorp så gav jag mig själv en poäng medan SJ ”nollade”. Ställningen nu skrevs till SJ vs. BeA 6 – 7.

När vi rullade in i Göteborg hade avgångstiden för Karlstadtåget passerats, fast något tåg hade inte lämnat Centralen. Ty i Agnesberg, några mil norröver, hade en lastbil lyckats riva ner en kontaktledning. Förbi denna haveriplats fick det bli buss istället.

Här var jag beredd att ge SJ en bonuspoäng för det jag erbjöds var en buss av ”värsta sort” och en servicegrad som var utöver det vanliga. En Neoplan med balkongutsikt stod till mitt förfogande, mitt och den andre resenärens förfogande som också missat tåget. Med på resan, förutom en mycket trevlig chaufför, fanns två konduktörer som också hade blivit blåsta på sin normala arbetsplats.

Efter att noga ha inventerat de 54 sätena lade jag beslag på sex av dem och spred ut min packning och mig själv på dessa. Resan till Trollhättan var behaglig med underhållning av chauffören på denna oerhört komfortabla turistbuss, som till och med var utrustad med en fullt fungerande toalett. Det är mer än man brukar få på Säfflebussen. Idag existerar dock inte det bussbolaget längre. Att de målat om bussarna och givit företaget en ny ägare och ett nytt namn, GoByBuss, har dessvärre inte höjt standarden på toaletterna. De bussarna är fortfarande Sveriges största utedass på fyra hjul.

I Trollhättan väntade (!) ett tåg på mig. Min medresenär från bussen hade nått sitt mål och avslutade sin resa där i SAAB-staden. Att de två konduktörerna också skulle med det väntande tåge kunde ha bidragit till att det väntade även på mig.

En dryg timme senare passerade Åmåls Travbana förbi på tågets högra sida. Ett geografiskt landmärke som sade att jag äntligen var hemma igen. Avstigningen skedde en nästan en timme senare än den tidplan som SJ ansvarade för vilket betydde att jag nu hade ökat summan till 446: - i det som var mitt krav på min reseorganisatör. Allt inom ramen för restidsgarantin.

I skrivande stund passerade jag nyss Mellerud och kommer snart att se Öxnered igen. Nu har jag Stockholm som mål och den bästa varianten för den resan var en tur nästan rakt söderut för att få tag i det X2000-tåget som skall ta mig till huvudstaden. Mer om det i morgon.

Stay tuned !

Intressant ! Kan du utveckla det ?

Förlåt SJ och alla ni som trodde att det verkligen skulle bli en 550-milaresa med ”tuff-tuff-tåget". Så länge jag inte själv rår över min planering så blir det ganska rörigt. Till skillnad mot om jag skulle planera utan inblandning av andra och tredje part. För då skulle det bli ”innihelvete” rörigt.

Det som jag trodde skulle bli en fredag med grabbarna, ärtsoppan, punschen och hängivning åt musik kommer också att bli fredag med nyss nämnda aktiviteter. Tyvärr så var det inte denna fredag det skulle gå av den så kallade stapeln, utan nästa fredag. Så nu måste jag avboka en del biljetter och beställa några nya.

Hursomhelst så har jag och SJ hamnat i otakt. När jag vill att tåget skall vara försenat (läs förra inlägget) då kommer det i tid. När jag sedan nästan kräver att det skall komma i tid då blir det försenat.

Resan från Malmö mot de vackra Dalsländska nejderna företogs per automobil. Systersonen Mattias hade ställt sig till förfogande som kameraman under Webb-sändningen från Super 6 i Malmö och bilat ner. Så när han skulle återbördas till hemmet igen blev jag co-driver och snarkade mig igenom de första 22 milen och var chaufför de sista 19. Väglaget var bedrövligt och till skillnad mot mig så höll sig Mattias vaken och svarade på SMS från hustrun som satt hemma och väntade.



För att göra det hela lite roligare så beslutade vi oss för att förkonstruera svar innan han fick nästa SMS.

Det första förutbestämda svaret var:
- Hur menar du då ?

Nästa svar vi enades om var:
- Intressant ! Kan du utveckla det ?

Oavsett vad hon skrev så fick hon detta till svar, och ytterligare några krativt komponerade spörsmål. Stackars Elin som satt hemma och försökte förklara och förtydliga samtidigt som hon inte kunde förstå varför Mattias var så otroligt trögfattad.

Så det kan ni ta som ett tips. Skicka svar av ovanstående typ till den som skickar nästa SMS så skall ni säkert få lite kul en stund.

Vi kom till Mölltorp till slut och jag somnade gott i soffan med en, i vanlig ordning kelsjuk (på gränsen till hångelnödig) svart katt vid namn Findus.

Beslutet att bila till Mölltorp innebar att jag ”hoppade” jag över nästan 100 mil spårbunden trafik( Malmö-Stockholm-Åmål). Det måste vara att betrakta som att jag lämnade Walk-Over till järnvägsbolaget. I ärlighetens och sportslighetens namn låter jag därför SJ få en poäng och gå till ett kvitterat läge i matchen. Men jag är inte orolig över utgången av min kamp med SJ. Jag är övertygad om att de inte kan ha samma tur de återstående 10 dagarna av mitt turnerande.
Aktuell ställning per den 5 december, SJ vs. BeA 6 – 6

Resan mellan Skövde och Åmål blev i alla fall en tågresa. Den berättar jag om i morgon.

Stay tuned !

Vem kan man lita på?

Tillit är viktigt. Framför allt när man skall planera saker och ting. I min 550-milaresa med SJ som reseledare så kommer jag vara beroende av att jag kan lita på saker och ting. Men tyvärr så blev jag varse att det inte går att lita på SJ.

I torsdags och fredags genomförde jag ett antal mycket fruktsamma och givande möten i den kungliga huvudstaden. När dessa var genomförda var min plan att åka nattåget till Skåne och till Baltiska Hallen i Malmö för att se och sända från årets sista deltävling på Super Six-touren.

Enligt tidtabellen, som numera är att betrakta som en rekommendationstabell, skulle tåget lämna Stockholms Central 23.06. I Lund skulle det ske ett byte till tåget mot Malmö. Normalt går nattåget ända fram till denna pärla av städer men på grund av ett tunnelbygge så var slutstationen för mitt "hotellrum" just universitetsstaden Lund.

Det var tänkt att vi skulle anlända aningen tidigt om man frågar min nu gällande dygnsrytm. Men det fanns inget förhandlingsutrymme så 05.50 gällde. Jag var dock inte speciellt orolig eftersom just tågresa mellan Stockholm och Skåne de senaste veckorna automatiskt hade innefattat ett antal "Bonustimmar" på tåget.

Exakt klockan 23.06 lämnade vi riktnummerområdet 08. Inom kort var det tänkt att vi skulle bli en snarkande trio och jag försatte inte en enda sekund för att uppnå denna form av nirvana. Normalt har jag inga som helst problem att somna och John Blund gjorde mig varse att allting var normalt denna fredagskväll. Min status som sovande virtuos var som vanligt i gränslandet mellan medvetslöshet och koma. Därför märkte jag inget av de skakningar som uppstår när man passerar en växel med is.

När allt var som mest fridfullt startade en kakofoni av oljud och högtalarna meddelade att vi snart var framme i Lund. En aning sömndrucken famlade jag efter min mobiltelefon och såg till min förtvivlan att det som var tänkt att bli ankomsttiden till Lund skulle komma att prickas med en kuslig exakthet.

Men hallå SJ !!

Jag hade ju helt iskallt räknat med att vi skulle vara åtminstone en timme och tio minuter försenade. Då skulle nämligen Pressbyrån vara nyöppnad på stationen så att jag skulle kunna få en kopp kaffe såsom en uppvakningsboost.

Därav blev det intet. Det var bara att kliva upp och ställa sig utomhus och huttra på perrongen i snålblåsten i en kvart innan Öresundståget behagade ta in oss i värmen igen.

Där rök min inplanerade sovmorgon bara för att vi förmodligen var det enda tåget på mycket länge som allt gått enligt SJ:s planer. Det var inget jag hade räknat med.

Jag hade inte ett enda fel denna del av min resa. Alla mina saker höll och och var kvar i min ägo. Så jag plockade en poäng medan jag inte tänker ge någon poäng till SJ denna gång.

När man inte längre kan lita på att man inte längre kan lita på SJ. Vem i hela världen kan man då lita på. Möjligtvis Dregen, då !



Aktuell ställning per de 4 december, SJ vs. BeA 5 – 6.

När detta skrivs så har jag genomfört två resor till. Mer om dessa kommer i mina nästa inlägg.

Stay tuned !

Rapport #4. Skinkapplåd! Det är min grej också.

Klockan är 23.06 och nattåget från Stockholm mot den vackra staden Malmö har just startat. Tidtabellen som innefattar mitt tåg med min liggvagn har hittills varit prickad till 100 %. Men å andra sidan kan ju mycket hända innan jag kliver in på Baltiskan i morgon bitti.

Som ni förstått så har jag inget emot att åka tåg även om SJ försöker så gott det går att rubba det förtroendet. Men å andra sidan är ju inte jag helt genomtänkt jag heller när det kommer till att genomföra en resa utan vissa ”förluster”. Än så länge har jag bara försnillat ett par handskar. Ett par av tvivelaktig kvalitet men ändock tillräckligt funktionsdugliga för att låta mina små händer kunna behålla sin värme.

Förseningen på 50 minuter igår på resan till Eskilstuna är SJ:s enda miss så här långt så när dagen började idag var poängställningen i matchen SJ vs. BeA 5 – 5, eller något liknande. Den förändrades till ett underläge för min del då jag gick från mitt möte på Saltmätargatan till T-banestationen Rådmansgatan.

Efter 1 ½ år som en trogen följeslagare så sade min datorväska upp sig. Därmed leder nu SJ med 6 – 5. Fästet för remmen passerade helt plötsligt sitt Bäst-Före-Datum och väskan gjorde en närsynt inspektion av snömodden i Tjockhult.

Men jag har i min plan en mindre Laptop och då också en mindre väska. Så den stunden är nog kommen nu. Nämligen tidpunkten att byta ner mig storleksmässigt vad gäller Laptops.

Konstigt, förresten. I alla år har männen skrutit över "hur stor de har". Men när det gäller telefoner och datorer så går vi runt och jämför och konstaterar förnöjsamt ibland att "Ha ! Min är mycket mindre än din !

En sak som förbryllade mig på min resa mellan Åmål och Eskilstuna igår var att SJ på ett övertydligt sätt inte har mycket till övers för Värmland. Den rutt de kuskade runt mig på (den lila linjen) var allt annat än den så kallade ”raka vägen” (den blå linjen) mellan punkt A och punkt B. Klart som consommé att chanserna ökar att en resenär blir missnöjd om de låter den färdas längre sträcka en den optimalt kortaste vägen.



Nu tänker jag slå igen mina ljusblå och låta John Blund ta mig igenom natten och låta mig vakna upp för första gången som 54-åring. Tragiskt men sant att gubben blivit så gammal .

När jag får de tankarna så drar jag mig till minnes de kloka ord min salig far sade en gång i tiden:

- Det handlar inte om hur gammal man är, utan hur man är gammal!

Klok man!
Han sade fler saker som är bra beskrivning av verkligheter. Exempelvis så gjorde han en betraktelse efter att han byggt färdigt sitt jättelika dubbelgarage och fyllt det med bandsågar, planhyvlar, pelarborrmaskiner och en massa virke.

- Ju större garage man har desto fler bilar står det utanför!

Nu har någon av mina rumskompisar slagit av en riktig mörsare. Så nu luktar det inte Wunder-Baum längre i vår lilla sovkabyss.
Men OK ! Det var inte jag som började. Är det doftkrig som gäller i natt så är inte jag den som backar undan utan jag säger bara:

- Jävlas inte med ett proffs! Mina ”skinkapplåder” är heller inte speciellt oskyldiga.

God Natt !

Stay tuned !

Tillbaka på ruta noll igen!

Jag som trodde att jag hade avverkat den mängd järnvägsmil under gårdagen som skulle ta mig till läge 450 mil kvar. Men jag är tillbaka på ruta noll igen med 500 SJ-mil framför mig.

Igår när jag hade lämnat Eskilstuna och satt i nästa variant av ”tåg” fick jag nämligen ett telefonsamtal som innebar att det blev ytterligare 60 mil resa nästa vecka. Så det kan bli.
(Tåg nr 1. Åmål - Öxnered)

När jag slutade min reserapport igår var jag på väg till Eskilstuna. Vi, SJ och jag, hade lämnat Herrljunga och passerat Skövde. De sex försenade minuterna från avgången kändes snabbt ikappkörda och det vackra Katrineholm lades för mina fötter. Efter att jag stigit av tåget gjorde jag en inventering och fann att jag inte glömt något på tåget nu heller. Ställningen skrevs nu till SJ vs. BeA 3 – 3.

(Tåg nr 2. Öxnered - Herrljunga)

Sedan plockade inte SJ fler poäng på ett tag. Först meddelades det att tåget var inställt men eftersom ersättningsbuss var beställd så fick SJ godkänt på den biten. Sedan sprack det. Den första bussen som kom, 15 minuter efter ordinarieavgångstid, var inte till oss. Ytterligare 10 minuter gick innan vår buss kom. Resan på glashala vägar gick utan några större missöden. Bussen var välutrustad med en trevlig chaufför och en fullt fungerande toalett. Men eftersom vi anlände till Eskilstuna 12.45 istället för 11.48 så ”nollade” SJ denna del av resan medan jag fortfarande höll i mina saker och gick upp i ledning i matchen med 4-3.
(Tåg nr 3. Herrljunga - Katrineholm)

Mötet igår med en strömming (jag menar inte den Johan utan lunchen du bjöd på) var en annorlunda upplevelse. Det som saknades på tallriken var potatismos och lingon. Istället serverades det med kokt potatis, räkröra och ättiksgurka. Absolut inget fel i den kombinationen. Men stekt strömming utan potatismos och lingon är, för att citera Albert Engström och företeelsen ”kaffe utan cognac”, en så kallad Jävvla blandning.

När jag lämnade Eskilstuna testade jag konduktören med att visa upp en biljet på 16.07-tåget fast jag klivit på 15.07-tåget. En mycket vacker och trevlig kvinnlig konduktör log och försäkrade mig om att jag inte skulle bli avslängd i Nykvarn. Ett löfte jag uppskattade då det ortsnamnet hade lite Öxnered-feeling över sig.

("Tåg nr 4. Katrineholm - Eskilstuna)

Tåget kom och gick i tid. Väl framme i Stockholm gick jag till Åhléns och handlade lite. En välfylld kasse senare OCH ett par handskar fattigare satte jag mig på pendeln till mitt natthärbärge. Det var i och för sig inga nya handskar. Inte var de hela heller utan en mer ett objekt för skinnåtervinningen. Men rätt skall vara rätt.

På torsdagens sista etapp plockade SJ en poäng medan jag inkasserade min första nolla.

Idag kommer det ”bara” bli en timmes SJ-ande, knappt. Nattåget till Malmö går 23.07. När jag tittar på rapporterna om det skånska vintervädret så kan jag inte låta bli att le.

(Tåg nr 5. Eskilstuna - Stockholm)

SJ ! Det där kommer ni aldrig att fixa. Kan jag bara hålla i mina saker i fortsättningen så är jag snart i ledningen.
Ha !!

(Tåg nr 6. Stockholm - Kudden)

Stay tuned.

Reserapport 2. Vi passerar Skövde i tid... och otid!

Mil efter mil av djupfryst räls passerar på behörigt avstånd från mina lätt förfrusna stortår. Herrljunga har förärats med ett plattformsbesök. Mitt tredje tågset för dagen är äntrat och i ett bekvämt X2000-säte ser jag Skaraborgsslätten passera förbi mitt fönster. Snart är vi i Skövde.

SJ fortsätter att övertyga i sin exakthet. Vi lämnade Cidern´s hemstad sex minuter efter tidtabellen. Men den är ju numera att betrakta som en rekommendationstabell enligt SJ:s informationsavdelning. Det är samma avdelning som igår fällde följde kommentar:

"För att undvika kaos kan det hända att vi ställer in varannan avgång"
Bra idé !
Så skall jag också börja resonera.
"För att undvika kaos i men egen ekonomi så skall jag i fortsättningen bara betala varannan räkning !"
I samband med bytet i Öxnered (läs Twin Peaks) så passade jag på att ta denna bild.

Det inte många vet är att det är just på den gångbron som syns ovanför den sista vagnen som Edvard Munch målade sin kända tavla ”Skriet”. Jag förstår precis hur han tänkte. Ibland känner jag likadant när jag själv måste tillbringa tid på denna ort

Så är det !
Mer rapporter runt mina strapatser på denna 500-milaresa kommer senare under dagen.

Stay tuned !

Reserapport 1. De första tre milen

Vaknade klockan 06.03 och konstaterade att våren är på väg. Termometern visade på ”bara” -8,7 grader. Alltså nästan 10 grader varmare än igår morse. Fortsätter det så här så är det snart badväder igen…

Efter en kopp kaffe överger jag de temperaturteorierna och inser att jag inte behöver ta med mig badbyxorna på den 500-milaresa som SJ skall få ta med mig på om en stund. Innan jag lämnar stugvärmen gör jag en sista inventering för att se att allt är med och vilka av prylarna som inte kommer att få komma tillbaka till Åmål igen. Min talang att låta Hittegodsavdelningen känna att de har en funktion att fylla brukar inte svika mig.

Den senaste tiden har jag i alla fall börjat förstå och använda metodiken att få tillbaka bortglömda saker. Från vanligtvis välunderrättat håll meddelas att min flerfärgade halsduk av märket Brolin är på väg mot Åmål efter att den blivit kvarlämnad i Skövde för några veckor sedan.

Just nu har tåget, som kom på utsatt tid 07.07, varit på väg i 30 minuter. Allt har gått som, man brukar uttrycka det, på räls. Otroligt inte en enda störning de första 2 milen. Nu återstår 497 sådana innan denna lilla tripp är genomförd.

Dagens resplan består av en tur till Stockholm med ett inplanerat möte i Eskilstuna runt lunchen. SJ:s reseplanerare verkar ha samma typ av lokalkännedom som de flesta av de ingående personerna i vårt WebbTV-team. För att komma till Rademachersmedjornas huvudstad skall jag byta tåg i Öxnered, Herrljunga och Katrineholm. Den resvägen hade jag nog inte tagit om jag skulle ha åkt bil.

Egentligen borde jag slå igen ögonen en stund men inser att det vore dumt att ge John Blund chansen att låta mig få se Göteborg även denna dag. Det vore ju alldeles för tråkigt om jag skulle försätta chansen att få se Öxnered by ”the morning light”.

Av någon anledning känns den orten lite ”scary” på något vis. Bara att komma på tanken att döpa orten till något som aspirerar på en sista plats i Världsatlasens sökordlista är ju i sig lite udda. Än mer udda är att jag väldigt sällan sett någon röra sig bakom fönstren i de alltför sällan upplysta husen. Ibland funderar jag på om det verkligen bor någon i Öxnered eller om allt bara är en gigantisk kuliss.

När det blir lite varmare så skall jag ta mig lite extra tid och gå runt och ringa på några dörrklockor för att se om orten över huvud taget lever. Jag kan ha som förevändning att jag säljer jultidningar inför julen 2011.

Precis nu stannar vi i Mellerud. Fortfarande enligt tidtabellen! Detta kan aldrig sluta väl.

Ny rapport kommer senare under dagen här på
Digitalt Syre, ert känselspröt i den förfrusna svenska infrastrukturen.

Stay tuned !